270 Att hävda sin rätt: slutsatser och implikationer som det sena 1600-talets lagstiftare åsyftade menades gynna såväl stat som enskilda. Hur det blev i pratiken är naturligtvis en annan fråga. Här har jag koncentrerat uppmärksamheten på vad slags ordning man ville skapa, och varför. Det är också intressant att notera vad man valde bort: det äldre systemets möjligheter för lokalt inflytande, bland annat över vem somskulle vinna i hävdemål. Förändringen har här åskådliggjorts genomatt jag talat i termer av två perioder eller faser. Men hur skall omsvängningen förklaras? Jag tror att en viktig förklaring är att det under sent 1600-tal fanns en uppfattning om att urminneshävd-reglerna missbrukadesA Att det också kan ha varit så finns det åtminstone vissa antydningar om. Vem som objektivt sett hade rätt i de olika tvisterna kan historicskrivaren mte uttala sig om, men det kan konstateras att urminnes hävd kunde användas för att lejritimera relativt nva förvärv eller för O y att skydda ett bruk, som inte begränsade sig till husbehovet och somdärför av andra menades gå för långt. Tveklöst var det så att urminneshävd-anspråk kunde ingå i strategier somsyftade till att skapa en aura av ålderdomhghet och därmed rättmätighet kring jordinnehav eller rättspositioner. Att åberopa urminnes hävd kunde vara ett sätt att uppfinna traditioner (»invention of tradition») där sådana kanske egentligen saknades. Denna strategi blev så mycket viktigare som maktbalansen mellan kungamakt och adel under 1600-talet påverkades av hur gott besittmngsskydd den senare parten kunde påräkna, vilket i sin tur var beroende av hur gamla innehav det handlade om. Men sättet att utnyttja institutet urminnes hävd vittnar samtidigt omadelns stora beroende av och förankring hos människorna i de socknar, där deras gods var belägna. För att vinna en urminneshävd-tvist var jordägaren beroende av att traktens gamla bönder vittnade omatt hävden sträckte sig så långt somjordägaren gjorde gällande. I just dessa sammanhang ser vi därför hur adeln ännu inte distanserat sig från den muntliga och minnesbaserade kunskap, som längre fram i tiden skulle spela en allt mindre roll i takt med att kvaliteten hos de skriftliga dokumenten och kartorna steg. Föreställningen om missbruk som måste stävjas, även om det innebar ett tillfälligt åsidosättande av vissa civilrättsliga principer, präglade även den politiska debatten kring reduktionsbeslutet, och man appellerade där till idén om det allmänna bästa, inför vilket andra hänsyn måste vika. Samma sätt att resonera har påvisats för tyskt 1500-tal, där (påstådda) missbruk av argument omhävdvun-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=