268 Att hävda sin rätt: slutsatser och implikationer imativa beskrivningar av två faser som urskiljer sig i materialet. Vi har å ena sidan tiden före 1680-talet, å andra sidan perioden därefter. Aven om man på intet sätt kan beteckna gränsåret som dehnitivt eller brottet somtotalt, så hnns det ändå anledning att framhålla reduktionsperioden och det samtidigt infallande arbetet med den nya lagen som en brytpunkt. Synpunkter som i och för sig hade artikulerats redan tidigare fördes nu fram på bredare front och av personer som mer direkt kunde påverka rättsläget. Tiden före 1680 uppvisar många likheter med den första bilden som tecknades ovan. Det var en tid då olika rättskällor aktualiserades, även på det fastighetsrättsliga området. I landslagen fanns endast en lapidarisk sats om urminnes hävd som kunde tolkas på olika sätt. Uppfattningen om hur man skulle döma i sådana mål utformades därför i detalj under inflytande av utländsk rätt, vilket de juridiska dissertationerna visar. Men samtidigt var det lokala inflytandet över praxis mycket påtagligt. Det var lokalsamhällets människor som hade möjlighet att sanktionera eller underkänna jordinnehav, och eftersom det inte fanns föreskrivet hur många år somskulle ha gått för att urminnes hävd skulle ha uppstått avgjordes även detta lokalt. Tidsgränsen sattes av det kollektiva minnet och kunde variera från gång till gång. För den enskilde måste det i många fall ha varit svårt att avgöra när tillräckligt lång tid hade gått lör att han skulle sitta säker för klander. Ffögre statliga domstolar (somhovrätterna) kunde försöka skaffa sig kunskap omägoförhållandena genom att skicka lantmätare till platsen, och kunde på så vis få viss insyn. Men en lantmätare kunde bara granska det i landskåpet synliga - rågångar och eventuella skifteslinjer - eller de skriftliga dokumenten, medan uppfattningen omhävden fanns förborgad i människors medvetanden. När därför praxis föreskrev att en rätt intygad hävd gick före rå och rör var det inte så mycket en lantmätare kunde göra. Under tiden efter ca 1680 finns det många yttranden som tyder på att lagstiftarna och även kungen var intresserade av att skapa regler, som karaktäriserades av att staten fick en bättre insyn i vad som skedde runtom i de svenska lokalsamhällena. När det gällde uppodlingar fick man mte längre finna lokala lösningar, med grannarnas samtycke. Ffårdare beviskrav ställdes på den, somåberopade urminnes hävd. Hävd skulle bara accepteras i mark, som bevisligen redan var enskild och ordentligt omgärdad av gränser. Hävd kunde inte riktas mot kronan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=