Jord, rätt och traditioyt 23 från antropologiskt håll, blir »rätten» här inte något externt i förhållande till den sociala praktiken: det lokalsamhällets människor samtycker till får karaktär av rätt, så länge som den hävdvunna praktiken fungerar.-^' Men den rättsskapande sociala praktiken står i ständig växelverkan med de skrivna lagarna. Det folk uppfattar sc')m en rimlig och rättmätig ordning påverkar tolkningen av lagtexterna, men lagtexternas formuleringar utsätter samtidigt denna tolkning för ett tryck, som ibland gör att den sociala praktiken tvingas anpassa sig. Särskilt dynamisk kan denna växelverkan antas vara när explicita lagrum saknas eller när olika lagrum står eller förefaller stå i motsatsställning till varandra.^- Jordabalken 1 i Magnus Erikssons landslag avslutas med den uppseendeväckande formuleringen att även det, som var direkt lagstridigt, kunde anses vara rätt, om nämligen urminnes hävd hade uppstått: »allt olagligt fånget är såsom icke fånget, till dess att urminnes hävd kommer till». Urminnes hävd innebar (och innebär) att ett under lång tid oklandrat besittningsförhållande, vars uppkomst och rättsgrund ingen längre mindes eller hade hört något om, skulle anses överensstämma med lag och rätt. Respekten för sådana besittningsförhållanden hade inskärpts ytterligare genomett tillägg i Kristoffers landslag, där det sades att ingen fick kvälja (ifrågasätta) urminnes hävd.^-’ Många av 1600-talets rättslärde gick därför så långt att de uttryckligen betecknade urminnes hävd somdet sjätte laga fånget. Den vikt som dåtida jurister lade vid att få sätta etiketten laga fång på urminnes hävd visar att ord som»laga fång», »lag» och »det lagliga» hade stark auktoritet på 1600-talet. Man använde begreppet lag för att legitimera, precis som man i ett tidigare skede använt begreppet rätt i samma syfte. Man ville legitimera, men man ville förmodligen också systematisera och enhetliggöra. Jordabalken 1 var dunkel, med de fem entydiga fången sammanställda med en oklar, sjätte komponent, somgenomtillägget i Kristoffers landslag dessutomfick en särställning. Alla andra fång kunde ju klandras på olika grunder, men det skulle man alltså inte kunna göra med urminnes hävd. Då måste väl urminnes hävd vara det rätta och laga fånget par excellance? Vid tillämpningen av reglerna omurminnes hävd kom lokalsamhället att få stort inflytande över vilka besittningsförhållanden som skulle bedömas vara rätts- och lagenliga. Det var ju dess människor, som var insatta i traktens historia och egendomsförhållanden.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=