260 Mot ett nytt synsätt? de om för en besittare när denne kunde vara absolut säker på att ingen kunde ifrågasätta hans innehav. Utrustad med denna säkerhet kunde ägaren planera sin verksamhet på ett mer långsiktigt sätt, och det skapades bättre förutsättningar för investeringar av olika slag. Incitamentsstrukturen påverkades alltså gynnsamt.Men det var ju just dessa argument som hade använts också på 1600-talet, när man skulle motivera reglerna om urminnes hävd. Också då talade man omvikten av »rolig possession» och omatt en hävdare mte borde berövas frukterna av sitt och sin familjs under lång tid nedlagda arbete. Skillnaden låg i hur man tänkte sig innehavets uppkomst. På 1600-talet accepterade man tanken att folk »bara» kunde ha jord, och man legitimerade tanken med hänvisning till rätt ägares tystnad och omgivningens acceptans. På 1800-talet var ett sådant tänkesätt starkt motbjuciande för lagstiftaren, som ville ■veta att ett laga fång hade ägt rum. Att ett laga fång ägt rumbetydde inte med nödvändighet att allt gått rätt till; det kunde ju t.ex. vara så att jorden sålts av någon, som inte var rätt ägare. Det var för denna situation som reglerna omtre års laga hävd var tänkta. Det var således inte helt otänkbart att människor kunde förlora sin egendomgenomatt det uppstod hävd för någon annan. Det man var angelägen omvar att lagen inte skulle ge en tydlig signal om att sådan tillägnelse var möjlig. Att man skulle kunna »igenombruk av annans ägor tillägna sig äganderätt», som Rålamb uttryckligen hacie skrivit,'-’^ var en stötande formulering för lagkommittén. En annan skillnad låg däri att man utgick ifrån att det var ytterst osannolikt att sådana situationer skulle uppstå. Att ägare inte skulle vilja ha kvar sin egendom och därför bevaka sin rätt ansågs, som vi redan sett, orimligt. Dessutom fanns det starka skäl att tro att ägare också skulle kunna bevaka sin rätt på ett effektivt sätt. Lagkommittén räknade nämligen mecå skriftliga dokument på ett helt annat sätt än vad som skett tidigare. Så hade t.ex. skötningsceremonm, varigenom köp beseglats i äldre tider, nu blivit obehövlig »sedan skrivkonsten blivit allmännare».Skrivkonsten var nämligen, sade man, »ett sätt att å enskildas avtal trvcka en stämpel av fasthet och varaktighet, som människors livstid och minne ej äga». Skriftliga kontrakt var således ett bra sätt att säkra köpares och säljares rättigheter och skyldigheter inför framtiden, men de måste kombineras mecf publicitet för att även skydda tredje parts rätt. Man föreskrev därför att lagfart skulle tas ut för alla laga förvärvs-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=