Mot ett nytt synsätt? 259 Men kravet på förre ägarens samtycke hade ju förelegat även tidigare. Såväl Rålamb somt.ex. Nehrman talade ombetydelsen av förre ägares samtycke till överlåtelsen, men ansåg samtidigt att urminnes hävd var ett laga fång. Förklaringen var, som vi sett, att de tänkte sig att man kunde visa samtycke genom sin tystnad, sin Underlätelse att i tid klandra ett innehav.'-^- Det är därför inte så förvånande att man i 1826 års motiver tog upp denna tanke i samband med diskussionen om preskriptionstider; inte heller kan det förvåna att man nu tog avstånd ifrån detta sätt att uppfatta samtycke. Man sade att ett stillatigande samtycke eller en förmodad vilja hos rätt ägare att överge sin egendomi deflestafall var otänkhart. Tanken var orimlig, och lagen borde därför inte heller räkna med denna möjlighct.'^^ Resonemanget stod väl i samklang med den avvisande hållning som man intog till att se urminnes hävd somett laga fång. En avgörande logisk komponent i det äldre resonemanget om sådan hävd var just att samtycke krävdes och att detta samtycke kunde visas genom tystnad. Nu betonade man samtycket ännu tydligare, i det att man krävde att det skulle vara explicit. Härigenomsatte man en bättre spärr mot egenmäktig tillägnclse. Felet med den presknptionsform som kallades urminnes hävd var att man inte visste något omdess ursprung, och man ville inte ta risken att genom lagen sanktionera något som möjligtvis kunde vara orätt. Men det fanns ju andra preskriptionsformer, nämligen s.k. laga hävd. Laga hävd uppstod tre år efter det att man i god tro förvärvat en sak genom ett laga fång och förutsatte således lagfart.'-^"^ Till denna presknptionsformvar lagstiftaren ytterst positiv inställd. Argumentet var att det var nödvändigt att skapa säkerhet i äganderätt och egendomsbesittning. Omvar och en kunde oroas i sin besittning av en - lagligt - förvärvad egendom, skulle fältet öppnas för otaliga tvister. Dessutom skulle »alla drivfjädrar till arbetsamhet och beredande av enskild och allmän välmåga slappas», så att människorna åter föll tillbaka i det olyckliga tillstånd, i vilket de levat innan borgerliga samhällsordningar skapats.'-^'’ Preskriptionstider hek dock bara gynnsamma ekonomiska effekter omde räknades från en bestämd tid. Eljest skulle de vara meningslösa, då man ändå skulle få leva med en stor osäkerhet. Poängen med laga hävd var således att den ökade graden av förutsägbarhet för den enskilde, samtidigt somden avlastade domstolarna. Det avgörande argumentet för den laga hävden var att den tala-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=