254 Mot ett nytt synsätt? talets del. Frågan är dock om man redan för sekelskiftet 1700 kan utgå ifrån att det skett några större förändringar i detta avseende. Några antydningar i den riktningen hnns dock. Det är t.ex. påtagligt hur starkt lagkommissionen betonade att fysiskt markerade gränser måste finnas och följas, »annars får man helt i mörker famla om by och ägodelars skillnad».En av de viktigaste bestämmelserna i JB 15 (omurminnes hävd) var ju att sådan bara kunde accepteras inomklart avgränsade områden. Den mer restriktiva eller rent av fördömande synen när det gällde åverkan skulle också kunna ses i ljuset av detta. Den äldre, mer överseende inställningen till åverkan byggde på insikten omatt det var lätt att ta fel ombyamål och gränser. I en sitaution där man förutsatte att gränser i fortsättningen skulle markeras bättre, blev det också följdriktigt att man inte längre var lika överseende. Tillgången till bättre dokumentation tycks ha förutsatts, och det gjorde lagstiftarna allt mer benägna att se det som rimligt att kräva av folk att de också skulle känna till dessa gränser. En komponent som är svår att utvärdera är föreställningen att var och en måste ta väl vara på sin egendom. Som vi såg tidigare, var den positiva inställningen till urminnes hävd kopplad till den allmänna vikt somlades vid att jorden sköttes väl. Rätten att behålla det ens släkt lagt ned arbete på sedan urminnes tider hade motiverats med hänvisning till detta arbete. I lagkommissionens diskussioner framhölls ofta att nedlagt arbete var värdefullt och borde uppmuntras, samt att en person inte skulle få dra nytta av frukterna av andras arbete. Det egna arbetet var ens personliga egendom.'-^ Plikten att underhålla sin egendom poängterades också; man fick inte förstöra det som var ens eget, eftersomdet kunde skada tredje part. Men samtidigt ser man tydligt hur vissa typer av nedlagt arbete betraktades med större tvekan. Stubberätten, som var en på nedlagt arbete grundad, villkorlig rätt till jord, rangerades bort när man definierade vad somskulle räknas somäganderätt. Sådant arbete, som ägde rumpå fel plats och som betecknades somåverkan, komnu att förknippas, om än inte fullständigt jämställas, med ett så pass allvarligt brott som tjuvnad. Den något motsägelsefulla bilden blir lite klarare om man återigen tänker på hävd som en process, varigenomäganderätten till ett objekt glider över från en part till en annan, genom den senates arbete och genom den förres tystnad och inaktivitet. De typer av arbete som lagkommissionen såg negativt på var just sådana, var-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=