Mot ett nytt synsätt? 253 berg har i sin undersökning av hur naturrättsliga ideal slog igenom 1 de uppsaliensiska dissertationerna visat, att betydelsen av människans eget förnuft lyftes fram under enväldet, på bekostnad av olika auktoritetsresonemang. Auktoriteter skulle inte åberopas automatiskt, utan människan skulle med hjälp av sitt eget förnuft välja ståndpunkt och tolkning.Det var så Lars Mörling resonerade: skulle all annan reflexion vara utesluten bara för en formulering i en gammal lag? Bakom ifrågasättandet av påståenden om »dubbelt laga fång» (se ovan) kan man också se ett kritiskt-rcflcxivt tunkande: det var ologiskt att tala omnågot se^m både urminnes oeh samtidigt baserat på en känd transaktion. Någon avgörande vikt kan kanske inte läggas vid en sådan förändrad inställning, men den kan mte heller negligeras eftersom den möter oss just hos dem, vilka hade makt över den nya lagens utformning. När det gäller rättsapparatens beroende av och lyhördhet inför lokalsamhällena så hnns det tecken som tyder på att denna faktor förändrades på central nivå, där lagen skapades. Somjag flera gånger påpekat, föreskrev man en strikt statlig kontroll (via fogden) vid nyodling som inte hek ske efter grannars samtycke. Man bibehöll bestämmelsen att urminnes hävd skulle intygas av bofasta, gamla och väliniticrade män, men tog bort det absoluta förbudet mot att »kvälja» urminnes hävd. Det var alltså inte principiellt omöjligt att motbevisa sådana intyganden. Men helt släppte man inte den gamla inställningen; man avstod således, trots vissa propåer,’’-' från att dchniera hur många år som skulle krävas för att ett innehav skulle anses vara urminnes. Tidsgränsen varierade alltså fortfarande och var beroende av lokala bedömningar. När det gäller bevis- och beslutsproblematiken är det avgörande i vad mån det hnns en viss typ av systctnatiscrad skriftlighet, dvs. kartor och fungerande fastighetsregister som bygger på entydigt betecknade enheter med klara gränser. Som vi sett, förelåg det tidigare ibland brister i dokumenten och i de fysiskt markerade gränserna. Domarna hek ta sin tillflykt till minnesbaserade uppgifter omägornas omfattning och rätte ägare, och stödde sig dessutompå informatic)!! om socialt markerade gränser, dvs. hur hävdarc och grannar agerat gentemot varandra. Ser man hävdeproblematikcn i ett längre tidsperspektiv, är det uppenbart att denna faktor är viktig för att förklara varför urminnes hävd idag har en så begränsad relevans, ty idag har fastighetsregistren c)ch kartorna en sådan kvahtet att de radikalt skiljer sig från den situation jag antytt för 1600-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=