252 Mot ett nytt synsätt? lagen samtidigt något nytt, nämligen att äganderättsbegreppet bör jade trikopplas från en lokal kontext muntliga utsagor från lokalsamhället - på samma sätt som det nom förändringarna i bördsrättsbestämmelserna, började frikopplas från en släktkontext. Over huvud taget kom själva äganderättsbegreppet i fokus, i det att man diskuterade vilka besittningsrätter som kunde klassificeras som äganderätt och vilka som inte kunde det. Således tilltog betoningen av yttre statlig kontroll inom vissa delar av egendomsbestämmelserna, samtidigt somden mdividuelle ägarens rätt betonades. större skepsis mot eenomen ’ ö tre- ’ t? Att förklara de tyngdpunktsförskjutningar somägde rumär komplicerat. Saken blir inte lättare av att det är svårt att analysera det material, som belyser 1700-talets rättspraxis.’’^ Detta gör att man främst kan uttala sig omde orsaker, som gör sig direkt märkbara i det sena 1600-talet. Långsiktigt verkande orsaker av mer strukturell natur blir svårare att entydigt belägga. Jag skall dock göra ett försök till lite mer systematisk förklaring, och då utgå ifrån de sex faktorer som lyftes fram i kapitel 7 där jag diskuterade orsakerna till den positiva inställningen till urminnes hävd tidigare under 1600-talet. Genomatt granska i vad mån de komatt undergå någon förändring kring sekelskiftet 1700, och framgent, kan man åtminstone antyda några förklaringsperspektiv. Därefter skall jag så föra in ytterligare en komponent - som kanske var den allra viktigaste. Som första förklaring till den äldre inställningen lyfte jag fram den dåtida attityden till landslagen, som jag betecknade som respektfull. Man kan inte komma ifrån intrycket att domarna kände sig bundna av formuleringen i JB 1, Kristoffers landslag, och att de tycktes undvika att ställa detta lagrummot vad somfaktiskt stod i byggningabalken. Mot denna inställning kan vi kontrastera den attityd som Petrus Kyronius och Lars Mörling gav uttryck för. Mörhngs förhållningssätt till landslagens ord var inte respektlöst, men han gjorde anspråk på att med sitt eget förnuft kunna avgöra när urminnes hävd faktiskt fick kväljas. Han var inte auktoritetsbunden. Det är givetvis svårt att avgöra i vad mån hans yttrande var tidstypiskt - ännu på 1690-talet kan man i de akademiska dissertationerna finna formuleringar, somknyter an till den äldre synen. Men vi skall ändå notera förhållningssättet och sätta det i samband med påpekanden som gjorts av idéhistorikern Bo Lindberg. Lind121
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=