Mot ett nytt synsätt? 251 byggningabalk fanns formulerade redan tidigare, men inte i landslagen. De följdes heller mte alltid i praxis. När man nu tog m dem i lagen, måste det ses som ett uttryck för att man ville att den av riksdagen sanktionerade lagen och »det rätta» skulle överensstämma i större utsträckning. Inte så att man inte längre räknade med andra rättskällor, men idealet tycks ändå ha varit att kodifiera och explicitgöra reglerna i en utsträckning sominte tidigare varit fallet. Detta kan ses somen parallell till ett område, somjag behandlat i ett annat sammanhang, nämligen kreditlagstiftningen. Även där tilltog den cxplicita lagregleringen kring sekelskiftet 1700, vilket gjorde att reglerna blev mer allmänt tillgängliga, kända och därmed förutsägbara."^’ Såväl införandet av en utsökningsbalk som införandet av ett kapitel omurminnes hävd kan ses somuttryck för en önskan att förtydliga reglerna och därmed skapa en viss typ av ordning. Det var en ordning som var nära kopplad till föreställningen ominsyn och allmänt tillgänglig kunskap. Argumentet för att införa ett system med inteckningar var att domarna på så vis skulle kunna tillhandahålla information om en persons skulder, till den somså begärde."^ På samma sätt innebar den starka betoningen av att man inte fick ta upp (ödelagd eller tidigare obrukad) mark utan tillstånd och offentliggörande att insynen i vem som brukade vad skulle förbättras. Det betonades dessutom att statsrepresentanter skulle ha denna msyn; det räckte inte med ett lokalt samtycke. Hävd hade varit ett sätt att hantera egendom som i högsta grad byggde på lokala godkännanden, som domstolarna sedan accepterade. Det fanns andra exempel på sådana lokalt förankrade bruk. Arv kunde fördelas på olika sätt i landets olika delar.’Byten skedde ofta utan att man tog ut formellt fastebrev (s.k. hävdebyten). Allt detta byggde på att det fanns ett lokalt samtycke till sedvänjan. Det var en typ av ordning, som gav stort inflytande för lokalsamhällets människor men somgjorde det svårt för utomstående att få inblick i systemet. Det system somlagstiftarna nu förordade rymde fler insynsmöjligheter och större grad av förutsägbarhet. Den nya lagen innebar ett återinskärpande av en gammal princip: byarna var ägoenheter och kunde inte upplösas hur som Man stadgade noga när urminnes hävd kunde komma i fråga och ägnade stor uppmärksamhet åt hur ett sådant besittningsförhållande egentligen skulle intygas för att vara godtagbart. Man vinnläde sig om att undanröja inkonsekvenser mellan avsnitten om urminnes hävd, rår och rör, och nyodling. Men paradoxalt nog innebar helst.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=