RB 57

Mot ett nytt synsätt? 247 annat, att det hade ingått i Mats Bengtssons skyldighet att bygga och förbättra. Han och hans familj hade ju dessutom njutit frukterna av denna förbättring under lång tid. Själva hade Garman c^ch de andra nu förlorat hemmanet genom reduktionen, och de ville inte ta på sig något ersättningsansvar.Elisabet Hansdotter ansåg å sin sida att domen varit för njugg i sitt erkännande av hennes rätt. Förutomdet nedlagda arbetet framhöll hon att morfaefern faktiskt hade kt:)mmit i besittning av Mukebo genomlaga fång och köp (av en person i Västerfärnebo). Det skall c')ckså noteras att Elisabet omväxlanefe använde termerna stubberätt, arvsrätt, skatterätt och skattemannarätt, när hon talade om sin rätt till Mukebo.Hon betonade även att ingen kunnat bevisa att morfadern eller morbrodern mte betalat skatten så som de skulle. Hon förmodade också att drottning Christina bara skänkt den årliga skatten till Griessbach,'°" dvs. att hemmanet då blivit skattefrälse. Rätten hade att ta ställning till flera saker. Hur stort arbete hade egentligen lagts ned? Vdka rättigheter gav detta arbete Mats och hans efterkommande, och vilka ersättningsskyldigheter uppstod för motparten? Med vilken rätt hade egentligen Mats Bengtsson innehaft hemmanet? Vilka avsikter hade tidigare regenter (Gustav II Adolf och Christina) egentligen haft? Referenten Lars Wadensten menade att alla kungliga brev visade att detta var ett kronohemman, varför Elisabets rätt bara borde betecknas som stubberätt. Stubberätt var en rätt att enligt gammal lag och forna kungliga stadgc)r avrödja och till landets bästa uppodla platser, som var oupptagna och odelta. Han stödde sig uttryckligen på 1282 års beslut (det s.k. Helgeandsholmsbeslutet): »då alla sådana stubbejordar att byggas och bebos för Kronans enskilte deklarerades, vilka dock sedan under de här i riket utländske regerande konungars tider mest blev under landens, häradens eller närmste byägares friare disposition lämnad.» Under Gustaf I:s tid hade kronans rättigheter däremot bevakats bättre.Dentidens stadgor hade tillerkänt människor rätt att uppodla »av mark och mo» och att sedan få behålla området för sig och sina arvingar, så länge man betalade skatten. Gården skulle dock räknas som krono, såvida inte speciella laga fång eller dylikt förelåg, såsom sämjevillkor eller skattebonderätt. Wadensten började alltså med att deklarera att det handlade om stubberätt, eftersc^m gården enligt dokumenten var av krononatur. 103 105

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=