244 Mot ett nytt synsätt? hade möjligen varit oklandrad under en tid, tillstod han, men på så vis kan inte ett laga fång uppstå, ty frånvaron av klander måste i detta fall ha berott på jordägarens dödsfall, oaktsamhet, glömska och ovisshet eller på något annat sätt, vilket inte kunde godtas eller tillåtas skada böndernas rätt. Detta i all synnerhet som allt olagligt fånget är såsomofånget och bör återgå enligt lag. Wallenstedts vittnen var också jäviga, ansåg Kyronius. Dessutom måste salig Biörnekk^u anses ha samtyckt till det skifte somlandshövdingen föranstaltat om, eftersom alla intressenter tid efter annan fått underrättelse om det. Kyronius drog därför slutsatsen att han måste avslå Margaretha Wallenstedts krav, och det g)orde han dels med hänvisning till två prejudikat, dels med hänvisning till »lag och a:qvitas». Med lag avsågs här byggningabalken (4 och 41). Kyronius votumär intressant eftersomdet innehåller en rad välkända tankar och lagrum, men drar nya slutsatser av dem. Precis som änkefrun och precis som många andra domare i liknande mål stödde han sig på JB 1, men det var mte orden om urminnes hävd (som ingen måtte kvälja) utan orden om att det olagligt fångna måste återgå som han lyfte fram. Han tog också fasta på hävdens koppling till ödeläggelse, men försvarade de ödelagda byarnas rätt på ett mer kraftfullt sätt. Han poängterade att gränser bleve meningslösa om hävd accepterades hur som helst, och det var också följdriktigt att han i sin konklusion hänvisade till byggningabalken, där frågan om gränser inomoch mellan byar fanns tydligt artikulerad. 93 Särskilt intressant är hans resonemang omsamtycke. Somvi sett tidigare, kunde män somJohan Skytte och Claes Rålamb motivera och legitimera rådande praxis beträffande urminnes hävd genom att säga att hävden uppstått genom den rätte ägarens tysta samtycke, och att denne fick skylla sig själv om han varit passiv och oaktsam.*^"* Kyronius däremot menade att skatteböndernas »dödsfall, oaktsamhet, glömska eller ovisshet» inte kunde få leda till att deras rätt gick förlorad — således en total omsvängning. Afen när Kyronius talade om Biörneklou och skiftet, då var det möjligt att räkna med det tysta samtycket. Tidigare under 1600-talet förekomdet att JB 1 (KrLL) användes på ett sätt, som satte byggningabalkens bestämmelser ur spel. Urminnes hävd tilläts gå före rår och rör, och öre och örtug. Det den enskilda gården faktiskt haft sedan länge kunde den få behålla, och det innebar i praktiken att bvns karaktär av ägogemenskap försvå-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=