Mot ett nytt synsätt? 243 enligt jordebokens örestal. Man påstod också att den mätning, som landshövding Lilja tagit initiativ till, avslöjat urgamla råstenar under jord, som visade att krono- och stadgehemmanet flyttat in sina råstenar på skattehemmanens ägor. Detta var naturligtvis en allvarlig anklagelse, med tanke på de stränga straff somlagen stipuIcradc för ett sådant manipulerande med gränser,och man sade mte heller att det var familjen Biörneklou somgjort sig skyldig till detta. Men de gamle bevarade minnet av dessa olagliga gränsrevisioner. Att man inte klagat över detta förrän 1660 - gränsen skulle ha manipulerats omkring år 1600 - förklarade man med att man tidigare inte vetat för vilka örestal som man var antecknad i jordeböckerna. Medan käranden således tolkade situationen i byn som att stadgehemmanet redan var enskilt, tryckte motparten på att det fortfarande var en del av en större ägoenhet och att frågan om Wallenstedts rätt hängde samman med storleken på hennes andel. Det var den ideella andelen, inte den konkreta hävden, som skulle vara vägledande. Om man hade gått efter gängse praxis tidigare under seklet, skulle Margaretha Wallenstedt nog ha vunnit, ty hennes föregivna urminnes hävd intygades av gamla män och av prästen i socknen. Saken var inte helt olik målet mellanJochimSchiittehielmoeh Sten Bielkc, som återgavs i kapitel 6 och där den part som åberopade hävd vann. Men här markerade referenten, Petrus Kyronius, en annan mening. Lagens förstånd och egentliga mening i sådana tvister är, skrev Kyronius, att innan någon får åberopa hävd måste man först granska och rannsaka hurdan den hävden är beskaffad. Är den oklandrad eller lagvacief, är den omgärdad med sina vissa rår och rör? Ty kapitel 1 i jordabalken, som fru Wallenstedt åberopar, talar »in genere om laga fång och eo respectu absolutu om urminnes hävef så vida hon aliis non obstantibus bliver ett laga fång». Men, fortsatte Kyronius, nu åberopar skattebönderna i byn öre och örtug, och då måste hävden vika. Ty annars »skulle besutten gård eller hemman flagga under sig och taga hort all ödeshy egendom, och vore då intet till söka eller tjänligt fråga efter rå eller rör, gamla gårdom eller förnom, öre eller örtug». Kyronius hade ytterligare argument för att inte vilja anse hävden somi egentlig mening c^klandrad (och därmed mte urminnes). Den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=