242 Mot ett nytt synsätt? dömde i urminneshävd-målet år 1679 mellan Margaretha Wallenstedt"^*^ och Nils Nilsson med intressenter, i Hogsla bv i Sorunda socken. Tvisten gällde ett skifte som inte kunnat genomföras. På ena sidan stod två innevånare på skattegårdar, somville att skiftet skulle genomföras, på den andra Margaretha Wallenstedt, innehavare av ett stadgehemman i samma by och änka efter riksrådet Mattias Biörneklou. Änkefrun hävdade att hennes hemman sedan urminnes tider skulle ha haft enskilt avdelta och utråade åkerskiften. Dem hade man roligen hävdat, vilket intygades med attester från gamla män och från sockenprästen.®^ Salig Biörneklou skulle inte heller ha samtyckt till något skifte av byn, enligt änkans utsaga. Landshövdingen hade trots detta förordnat om uppmätning, men sedan detta skett och skattebönderna tilldelats nya lotter vågade dessa inte ta demi besittning så länge Biörneklou levde. Därefter hade de dock förmåtts av kronofogden att ta sina nya lotter i besittning, och detta hade i sin tur föranlett änkefrun att kära mot dem.®® Margaretha Wallenstedt ansåg alltså att marken, som brukades under stadgehemmanet, en gång för alla hade tilldelats det, och att hon därmed inte kunde underkastas kravet på skifte. Jorden var redan skiftad, vilket innebar att hemmanet endast i yttre, fysisk bemärkelse var medlem av byn. Juridiskt och socialt stod hemmanet utanför byn och utgjorde en egen ägoenhet. Margaretha Wallenstedt artikulerade därmed en tanke, somvi redan har sett framförd under 1800-talet,®^ nämligen att man inte (plötsligt) kunde börja behandla mark som bygemensam, vilken under lång tid hävdats och vårdats som del av specifika gårdar. Skulle något sådant ske, skulle nämligen den privata äganderätten komma i fara, ty människor hade kommit att uppfatta den konkreta )orden som sm egendom. Sett utifrån ett sådant perspektiv blev ett skifte inte alls något »progressivt», som skapade bättre förutsättningar för en rationell arbetsorganisation eller för ökad investeringsvilja. Ett skifte blev i stället något somhotade att beröva människor det de hade och som därmed försämrade besittningsskyddet och den ekonomiska trvggheten i agrarsamhället. Denna synpunkt skulle även komma att artikuleras under 1800-talets skiftesdebatter, vilket Ronny Petterso • QO son pavisat.^ Motparten ansåg att Margaretha Wallenstedt undvek att ta ställning till det, somenligt skattebönderna var sakens egentliga kärna, nämligen om stadgehemmanet hade fått behålla sin rätta andel
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=