Mot ett nytt synsättf 237 det förelåg ett laga fång 1 strikt mening) så var det ett sätt att se på problemet, men inte nödvändigtvis det enda oeh rätta. Gripenhielms oeh Sehiittehielms betoning av att sämjerätten stärkts av att den under lång tid aeeepterats i nksdagspraxis var ett annat och lika rimligt argument. Frågan om hur dessa rättsformer skulle avgränsas från varandra tycks inte ha haft något självklart svar. Detta intryck stärks om man går till Johan Olofsson Stiernhööks diskussioner av sämje- oeh stadgegodsens karaktär. Stiernhöök betonade där att sämje- och stadgegods intog en mellanställning mellan kronojord och skattcjord.^° Detta var en mer nyanserad bild, som gav uttryck för en insikt om att inte alla besittningsrätter kunde klassificeras som antingen äganderätt eller ingen äganderätt alls. Förutsättningen för att en sådan strikt klassihcermg skulle kunna göras var att man valde ut ett entydigt kriterium bland flera tänkbara. Erik Lindschiöld gick här på förekomsten av laga fång och, framför allt, på omnågot köp gjorts. Detta var samma val som han gjort i reduktionsdebatten. Men som framhölls i kapitel 5, blev betoningen av laga fång bara riktigt effektiv om man mtc såg urminnes hävd somett sådant eller, åtminstone, om man skärpte kontrollen av vad som skulle godtas som urminnes hävd. Med en mer välvillig inställning till olika hävdeförhållanden skulle det inte gå att upprätthålla en strikt gräns mellan å ena sidan frälse, krono oeh skatte och å andra sidan de andra besittningsrätterna, ty det kunde hävdas att innehavare av stubberätt och sämjerätt hade utvecklat en jordäganderätt genom hävd: genomnedlagt arbete eller genomstatens acceptans av besittnmgsförhål landet. För att förstå vikten av de diskussioner somhär fördes, kan man utgå från tanken att den sociala verkligheten ofta är ett kontinuum av fenomen som liknar varandra i vissa avseenden och skiljer sig i andra. Dessa kontinua delas upp och begnpliggörs av människorna genom språkliga kategoriseringar, som mte alltid ser likadana ut. Kategoriseringarna eller meningsskapandet innebär som regel någon formav maktutövning, vilket betonats av t.ex. Quentin Skinner och, i andra sammanhang. Joan Scott.Genom att definiera vissa fenomen som relevanta, och genom att å andra sidan bortdefiniera andra fenomen, skapas på sikt trögrörliga uppfattningar om hur verkligheten är beskaffad. Sammansatta rättskmppen kan också sägas ingå i såeiana kontinuerhga fält. Beroende på vilka överordnade begrepp man labore71
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=