20 Jord, rätt och tradition kar, varmed ägarkedjorna förutsattes vara uppbyggda. Ingen större förändring tycks ha ägt rum under de närmare fyrahundra åren mellan 1350 och 1734, eller därefter (framtill antagandet av en ny jordabalk 1970).'^ Men i de medeltida jordabalkarna fanns två komponenter, vilka saknades i 1734 års lag och somär viktiga i det här sammanhanget. Här tillfogades nämligen: »Lagligt skall bestå, olagligt skall återgå. Ty lagligt fånget är rätt fånget, och allt olagligt fånget är såsom icke fånget, till dess att urminnes hävd kommer till.»^^ Varför inleds jordabalken med ett betygande av att när man har förvärvat jord enligt lagens bestämmelser så har man därmed förvärvat den på ett sätt, som överensstämmer med det rätta? Borde inte det vara ett överflödigt påpekande i en lag? Och vad betyder egentligen det kryptiska tillägget omurminnes hävd? Omvi tar fasta på vad de medeltida jordabalkarna faktiskt säger, och inte avfärdar orden som formelartade vändningar utan reell innebörd, så tyder den här passusen på att lag och rätt inte uppfattades som identiska storheter vid tidpunkten för lagens nedtecknande. Man menade uppenbarligen att det fanns en skillnad dememellan, och denna uppfattning har satt spår på flera ställen i lagen.Skillnaden mellan lag och rätt var desto mer väsentlig som det ena av de båda begreppen - det rätta - tycks ha setts somöverordnat, det som betecknade det högsta inomen värdehierarki och som därför kunde användas för att ge kraft och auktoritet åt den skrivna lagen: det som är lagligt fånget är rätt fånget.'^ Att distinktionen mellan (den stiftade) lagen och (den på andra grunder bestyrkta) rätten är central för att förstå det medeltida samhället har påpekats av flera historiker. Bland dem somtidigast lyfte upp förhållandet i ljuset var Fritz Kern,'^ av vars arbeten Otto Brunner tagit avgörande intryck.*^ Marc Bloch har i huvudsak bekräftat deras bild, även omhan inte gjort lika svepande formuleringar och i huvdsak begränsat sig till att tala om tiden före 1200talet.Det gemensamma draget i bilden är att den framhäver att »det rätta» sågs som något definitionsmässigt gammalt och gott. Det rätta identifierades ofta med oskrivna traditioner, och i den mån dessa fästes på pränt sågs den skrivna produkten fortfarande bara somett fragment av det rätta i dess helhet.'^ Det rätta bctecknade vidare ett högre värde, varför det blev viktigt för var och en, som stiftade lag, att övertyga alla andra om att dessa nya bestäm-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=