Mot ett nytt synsätt? 235 skulle uppfattas som (huvud)ägare och därmed mest skyddsvärd. Det samma gäller för diskussionerna om bördsrättens lämpliga utformning. Ty såväl bördsrätten somhävdereglerna gjorde att det uppstod situationer i vilka man tvingades väga två ågarintressen mot varandra. För bördsrättens del blev det fråga omatt balansera den aktuelle innehavarens rått mot släktens latenta rätt; så låg det t.ex. i innehavarens intresse att kunna sälja så dyrt som möjligt, medan det låg i övriga släktingars intresse att priset hölls nerc.-'’^^ För hävdens del blev det fråga om att balansera hävdarens tdlväxande rätt mot en (eventuell) rätt ägares avklingande rätt (för att tala med A M Ffonoré); således låg det i innehavarens intresse att rått ägares klander avskars så snabbt som möjligt och att bevisbördan lades på klandraren, medan rått ägare hade motsatta önskemål. En annan diskussionspunkt, som också var mer allmän till sin karaktär, gällde vilka av de dåtida besittningsrätterna som skulle klassificeras som självägande. Ffär var 1695 års jordabalksförslag mycket mer explicit ån vad de medeltida lagarna varit, men också tydligare ån vad 1734 års slutversion skulle bh. Balkförslaget inleddes nämligen med några skarpa definitioner och distinktioner:'’' »Trehanda slags självägande [läs: självägd]'’- jord är å landet, krono, frälse oeh skatte. Alla andra heslttnings rätts, såsom stadge, städje, sämje, stubbe oeh varjehanda andra rätts, hemtnan, hava ingen jordägande rätt, utan besittas enelast på vissa villkor.» I dessa paragrafer jämställdes de tre jorcinaturerna krono, frälse och skatte oeh inordnades under den gemensamma rubriken jordäganderätt. De sattes dessutom i motsatsställning till de uneferordnade och villkorliga besittningsrätterna. Lagstiftarna försökte att tydligt rangordna olika befintliga rättigheter, vilka utvecklats mom kameral praxis, oeh valde då att endast laborera med två nivåer: självägande och icke självägande. Ser man till lagförarbetena, finns det en hel del som talar för att den enkla gränsdragning som här gjordes mellan jordäganderätt oeh lägre upplåtelseformer inte var helt okontroversiell. Det fanns således röster som menade att man dragit gränsen niellan jordäganderätt och besittningsrätt alltför snävt. Till denna synpunkt anslöt sig flera av de remissvar, som kom in med anledning av 1695 års jordabalksförslag. Man betonade hår att en del av de rättigheter, som klassificerats som villkorliga besittningsrätter, egentligen borde betraktas som äganderätt. Från Österbotten an-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=