Mot ett nytt synsätt? 231 skulle lösa ägotvister i samband med ödeläggelse. Vad skulle man då kunna gå efter om inte tomten? För övrigt var det olagligt att vidta sådana uppodlingar på inägorna i bynd-’ Problemet bestod alltså i att i lagtexten formulera en generell regel om hur bymedlemmarnas andel skulle bestämmas, utan att det kunde leda till att faktiska jordinnehav rubbades på ett oskäligt sätt. Även om varken Leijonmark eller Gyldenstolpe använde uttryck som respekt för »longlig possession» eller hävd, så var det i realiteten det diskussionen handlade om. I diskussionen om hur strömmar och kvarnställen skulle delas återkom probleniatiken. Skulle dessa tas med till delning om den övriga bymarken delades, eller kunde en hel ström vid ett skifte tillfalla endast en gård? Fiär påminde ordföranden om betydelsen av hävd i äldre tider, dvs. hade en enskild person brukat en ström för egen del så skapade det en rätt för honom. Fegerstierna undrade hur man skulle göra i fall, då någon ensam byggt en anläggning i strömmen, vilket ingen annan kommit att tänka på. Skulle den tilltagsnc då mista sin anläggning vid delningen, fastän han kanske förbättrat den med sin »industria»? De andra svarade att det som förbättrats hörde bara honom till, som ägde jorden, ty det som man med kostnad skaffade fick ingen annan ta ifrån en.'^'^ Detta var knappast något särskilt upplysande svar, eftersomdet förutsatte att man visste vemden (ende) ägaren var och att det var han som nedlagt möda, men här var ju problemet snarare att det bara var en av flera delägare som nedlagt sin möda. Vid tvist mellan byar skulle man, enligt den gamla lagen, gå efter rår och rör, om sådana fanns, och annars dela så att byarna fick hälften var. Skog skulle delas efter öre och örtug, om rå och rör saknades. Normen för relationen mellan byarna var således entvdig: det förutsattes att gränser skulle finnas - och gälla. Men i praktiken hade gränsernas kvalitet flera gånger anmälts som ett problem tidigare under 1600-talet. Det ledde, som vi sett, till en viss tvekan inför dem och en tendens att låta sig ledas av intygade, gamla hävdeförhållanden. I 1692 års bvggnmgabalksförslag föreskrev man att inägorna i bvn skulle fördelas »efter vars och ens andel» — en vag formulering som undvek att ta ställning till hur andelen skulle bestämmas. Det poängterades också att en tomtindelning, somslagits fast, inte fick ändras."*^ Beträffande byns oskiftadc utmarker sade man att de skulle nytt)as gemensamt och efter nödtorft.Det anvisades också
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=