230 Mot ett nytt synsätt? Delningsgrunden i och mellan by Ett grundläggande fel i tillämpningen av den gamla lagen var, som vi sett, att man lade större tonvikt vid JB 1 än vid BB26 och 28. Detta kunde medföra att reglerna om hur oskiftad mark skulle brukas och delas åsidosattes, eftersom man betraktade mark, som hölls med urminnes hävd, som omden redan var enskild egendom och därför inte kunde dras in och omfördelas vid ett formellt skifte. Byarnas egna marker och de mellan byarna liggande områdena kunde naggas i kanten av inkräktare, somslog vakt omsitt innehav genomatt hänvisa till JB 1. Det är därför viktigt att se hur lagkommissionen behandlade frågan omdelningsgrund inomoch mellan by. Det fanns en utbredd insikt omatt det ofta var mycket svårt att fastställa hur stor areal var och en skulle ha i själva byn, och därmed också hur stora andelar man skulle ha i utmarkerna. Av gammalt hade man ju använt tomten somett mycket konkret dokument över hur stor andel tomtinnehavaren hade i byamålet.'^^ I ett följebrev till remissinstanserna skrev nu lagkommissionen att det tycktes oklokt att i lagen införa principen tomt är åkers moder, eftersom tomterna förändrats så mycket och sällan var omgivna av ordentliga rår och rör. Dessutom kunde man numer få större visshet om gårdarnas ägolotter genom att gå till jordeböckerna."^’ Det fanns därför de som menade att tomterna i stället borde korrigeras efter de faktiska ägornas storlek, och dessa efter räntan. Jacob Sneckenberg menade dock att detta inte skulle gå, eftersom räntorna ofta var [proportionellt] större på mindre ägor. Johan Hadorph menade å andra sidan att det fanns många bönder som hade mindre skatt och större ägor än andra bönder. Remissinstanserna pekade också på problemet att skattläggningen kunde vara felaktig."^- Att gå efter räntan var således inte oproblematiskt eftersomdet skulle kunna leda till (oskäliga) omfördelningar av jord. Att gå efter uppgifter omöre och örtug (i jordeboken) kunde inte heller göras till ett universalmedel, eftersom det fanns områden där det saknades sådana uppgifter. Här aktualiserade förslaget att man i just sådana situationer ändå skulle kunna gå efter tomten. Sven Leijonmark invände att detta också kunde leda till oskäliga omfördelningar. Ofta hände det, sade han, att den somförr haft mindre ägor förökat dem genom att uppta mer mark. Denne skulle mista det nyupptagna om man ginge efter tomten vid ägotvist eller vid revning. Ordföranden Gyldenstolpe frågade hur han tänkte sig att man
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=