Mot ett nytt synsätt? 129 om att de, som sedan gammalt hade rätt till byn (bymedlemmarna eller deras efterlevande), kom tillbaka till byn och åter tog upp den. I 1692 års förslag handlade det däremot även omhelt nya brukare. 1 KrLL var det inte heller fogden, naturligt nog, som skulle övervaka saken, utan några från tinget utsända män. Gränsen mellan sådana, av tinget bemyndigade personer och grannar, som kommer överens (enligt Gyldenstolpes ord), behöver inte ha varit alldeles knivskarp. Att förorda att saken skulle hanteras av fogden var därför en viktig poäng. Men dessa bestämmelser uppfattades inte somtillräckliga för att förhindra alla former av inkräktande. Remissinstanserna i Kronobergs län och Södermanland anmälde särskilt att man var rädd för att avgärda byar skulle söka expandera m på bolbyarnas områden. Det räckte därför inte med att i lagtexten skriva att avgärda by skulle hålla sig inom hägn och gärdesgård, rå och rör. Det borde tillfogas att dessa rår och rör borde vara »av ålder, urminnes eller då skattläggningen skedde», ty annars kunde avgärdaby lätt göra nya intagor och som stöd åberopa lagens ord.^"’ Här återkommer en från tidigare kapitel välkänd tanke, nämligen att man inte automatiskt kunde lita på rår och rör utan måste kontrollera att de var riktiga och gamla. Men den motsatta farhågan fanns också, nämligen att odalbyn skulle expandera in på den avgärda byns område. Får odalby råda, ruinerar den avgärda by, sade man i kommissionens diskussioner. Avgärda byar ansågs ha uppstått genom upptagande av öde mark på en bolbvs område, och de hade endast rätt att nyttja den oskiftade marken till husbehov.^^’ Men det var svårt att utforma reglerna så, att risken för allt olaga inkräktande eliminerades samtidigt som det skapades incitament till arbete och nyodling. Man måste hela tiden ta hänsyn till vad som var rimligt och skäligt med tanke på byarnas organisation och skattesystemets utformning. I 1692 års förslag till bvggningabalk hade lagstiftaren formulerat ett absolut förbud mot att nyttja ödegårdars ängar till bete.-^^ Svea hovrätt påpekade i sitt remissvar att detta vore alldeles för hårt mot de grannar i byn, som ändå måste hägna och stänga med gärdesgård, och dessutom ta på sig ansvar för vägröjning, djurskall och andra gemensamma uppgifter.Det vore därför mte mer än skäligt, sade man, om grannarna kunde ges någon förmån av de öde ägorna, tills de åter upptogs av någon ny åbo, som då skulle komma att delta i de gemensamma arbetena.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=