228 Mot ett nytt synsätt? konsekvens därmed kunde säga att en bonde som upptog ödelagd )ord borde få behålla den, så fanns det samtidigt en märkbar försiktighet. Lika noga som man var med att understryka att ödesmål måste förhindras, lika noga var man med att poängtera att återuppodlingen måste kontrolleras av statliga myndigheter. Somen direkt kommentar till en äldre, mer oreglerad praxis kan följande yttrande från ordföranden Gyldenstolpe ses: »grannarnas samtycke eller åsämjande haver här ej rum, emedan ägorna måste så delas som lag är, eljest kunde ske, att den ene ville den andra villfara, och således göra det, som i längden kunde skada publico.»-'^ Det skulle inte längre räcka med att man lokalt kom överens om eller stillatigancie accepterade att en person började bruka ödelagci ]ord. Menige mans samtycke till vissa praktiker accepterades inte utan vidare somrättsgrund. I 1692 års byggningabalksförslag anvisades i stället ett mycket mer strikt förfaringssätt. Där stor allmänningsskog eller öde och obrukad mark ligger bör, sade lagförslaget, landshövdingen se till att den blir uppodlad, »och må de andra )ordägarna icke den hindra som vill och sig lagligen tillbjuder kronan till nytta, landet att hävda och bygga». Denne någon skulle anmäla sin intention till kronans fogde, som sedan skulle låta offentliggöra saken på nästa häradsting. Därpå skulle häradshövding och nämnd rannsaka ommarken kunde intas utan skada och förfång för andra. Slutligen skulle markområdet förses med rår och rör, skattläggas och införas i kronans jordebok.-’° Försökte någon att uppodla mark på annat sätt än det stadgade, skulle hans »byggnad» (dvs. hans hävd)-' anses förverkad till jordägaren »och böte somden sig annans )ord tillägna vill». Även vid upptagande av mark inomödelagd by föreskrevs strikt kontroll och statlig insyn. Kronans fogde skulle här beflita sig om att skaffa fram ny åbo till kronojord och ny jordägande till frälseoch skattejord. Detta skulle alltså vara fogdens initiativ och ansvar. Han skulle dessutom undersöka vem somvar ansvarig för öcfeläggelsen och rapportera det till landshövdingen.’-"' Han skulle också hjälpa den som var villig att uppodla en mindre del, och se till att skatten sattes i proportion till delens storlek.Här innebar lagförslaget vissa mindre, men viktiga, tyngefpunktsförskjutningar. Äterupptagande av ödesby hade således inte alls reglerats i MELL. 1 Kristoffers landslag hade saken tagits upp, men då handlade det 32
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=