226 Mot ett nytt synsätt? omhävd inte kunde hindra syn, utan man skulle låta hävdaren bevisa sin rätt i samband med synen. Göta och Svea hovrätter opponerade sig emot förslaget att dchniera urminnes hävd som ett allmänt känt bruk (JB 15, 1 §). Ett hävdeförhållande kunde ju vara väl grundat utan att vara allmänt känt, sade man.'"^ Här anar man olika referensramar och läsesätt hos lagstiftaren och remissinstanserna. Lagstiftaren utgick ifrån ett antagande om att förhållandet skulle vara allmänt känt i det lokalsamhälle där jorden fanns - cäet framgick av JB 15, 3 §. Men hovrätternas domare hade relativt stor erfarenhet av hur komplicerade tvister somkunde uppstå kring hävd, och de insåg att kravet att det skulle vara allmänt känt lätt kunde utnyttjas av den, som ville rubba ett på hävd grundat innehav. Medan lagtexten utgick ifrån att det fanns en lokalt begränsad kunskap, somvar relevant i sammanhanget, tycks hovrätternas ledamöter ha räknat med att det nu fanns en större, kanske nationell )ordmarknad och att man skulle kunna tolka lagförslaget somatt det var på den marknaden, somdet skulle finnas en allmän kunskap ominnehavets ålder. Med en sådan läsart blev det uppenbart olämpligt att använda orciet allmänt. 23 Ödeläggelse, uppodling och inkräktande Av cien föregående undersökningen av praxis framgick att anspråk på urminnes hävd ofta bemöttes med påståenden om att hävden uppstått genom ett ohederligt utnyttjande av tillfällig ödeläggelse. Det hnns sålecies anlecining att studera hur lagkommissionen diskuterade ödeläggelse och nyodling, eftersom vi på så vis kan få ytterligare inblickar i hur man såg på hävd. Av lagkommissionens diskussionsprotokoll framgår att prt^blemet med ödeläggelse och behovet av nyuppodlingvar i högsta grad levande för ledamöterna. Odeläggelsen menades ha flera orsaker; man nämnde både gårdars avbrännande (en hänvisning till krigets effekter) och det faktumatt vissa adelsmän avsiktligt lagt sina gårdar öde, för att »njuta gräsgäld» och på så vis undgå utlagor till Kungl. Maj:t. Det påpekades också att ödesmål kunde uppstå på grund av att adeln plågade sina bönder alltför hårt med skjutsar. Effekten av allt detta blev att vissa bönder hek större ägor än vad de kunde hävda, medan det på andra gårdar satt fler åbor än vad gården kunde tåla.’"’ Alla var ense om att lagen måste ge möjlighet att inskrida mot sådana missförhållanden.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=