224 Mot ett nytt synsätt? visade en viss förståelse för den andres ståndpunkt. Förvisso kunde man finna exempel både nu och i gången tid på att en och annan lidit orätt genomdenna hävd. Men, fortsatte han, med tanke på det allmänna bästa och säkerheten har urminnes hävd alltid gillats, och »är bättre, att en privatus lider, än att sådant fundament till rolig possession kullslås.»'"* Det fanns således en stark opinion mot att lägga bevisbördan på hävdaren. Argumenten var dels den allmänna juridiska principen att en besittare skall ges förmånen att inte behöva bevisa sin sak - en princip somvid ungefär samma tid användes av adeln, för att slå vakt omsina besittningar. Dels hänvisade man, om än mer i förbigående, till den roll ett gott besittningsskydd spelade i ett välfungerande ekonomiskt liv. Detta var ett tema som annars utvecklades mer i diskussionerna om bördsrättens skadliga effekter på besittningsskyddet.'^ 1695 års jordabalksförslag förutsatte att hävden skulle intygas på ungefär samma sätt som tidigare skett, nämligen genombofasta gamla mäns under ed avgivna vittnesmål och genomhänvisning till vad som var »allmänt veterligt». Skriftliga dokument kunde också användas för att styrka påståendet.'^ Men omnågon ifrågasatte hävden blev saken mer komplicerad. Om denne någon hade laggilla skäl skulle besittaren åläggas att bevisa sitt laga fång.'^ Lite längre frami lagtexten sades så att den, som »i handom haver», skulle ges vitsord att lagligen bevisa sin rätt.'^ Den sista bestämmelsen gav upphov till olika tolkningar bland och kritik från remissinstanserna ute i landet. Från Skåne, Västerbotten och Äbo län anmäldes att det vore fel att lägga någon bevisbörda på hävdaren. Enligt äldre praxis borde man låta den, som klandrade, bevisa sin sak. Dessa remissinstanser ville alltså ge den, som besatt något med hänvisning till hävd, en starkare ställning än vad man tyckte att lagförslaget tillät. Men från Halland komden motsatta kritiken mot JB 15, 7§. Man menade att »trätsamma huvuden» skulle ta tillfället i akt att oroa sin nästa genomatt sätta sig i besittning av jord och njuta frukterna av det de 1 handomhade, tills deras ofog överbevisats. Det var uppenbarligen orden om hävdarens vitsord som givit upphov till förvirringen. Medan de förra remissinstanserna tolkade förslaget somatt hävdaren ålades formell bevisbörda, tolkade den senare det som att hävdaren hade presumtionen för sig.'^'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=