222 Mot ett nytt synsätt? naturligt att lägga tonvikten vid dessa tidiga förslag, särskilt som 1734 års slutliga lagtext rent allmänt präglas av en mer avskalad och återhållsamlagskrivningsstil. Genomsin större utförlighet och detaljrikedomär 1690-talets lagförslag på vissa punkter mer avslöjande och därför särskilt intressanta. Jämfört med den gamla lagen innehöll BB 1692 och JB 1695 två dispositionella förändringar av stor betydelse. För det första valde man att flytta hela avsnittet om rå och rör och tvist mellan byar från byggningabalken till jordabalken. Det var just dessa bestämmelser, somtidigare haft svårt att hävcia sig mot JB 1 och dess ord omurminnes hävds orubblighet. Lagkommissionen var uppenbarligen enig i denna fråga; vid flera tillfällen markerades att denna omdisposition skulle göras och ingen anmälde avvikande mening.'’ För det andra utformacies ett särskilt kapitel omurminnes hävd (JB 15), innehållande åtta paragrafer. Jämfört med den gamla lagen, där fenomenet bara ägnats en bisats i JB 1, innebar detta att reglerna blev betydligt mer tydliga och explicita. Kapitlets innehåll var däremot inte alltigenomnytt, utan återspeglade uppfattningar som till viss del funnits tidigare i den lärda juridiska diskursen (dock utan att på något genomgripande sätt prägla praxis). Urminnes hävd definierades således i ordalag, som låg nära den definition somanförts i Karl IX:s lagförslag: »Urminnes hävd är en stadig, intet upphörande, allmänt veterlig och obehindrad besittning, nvtta, oförnekt bruk, och omvårdnad av en fast egendom, som jämväl ock inom en annans bolstad och råmärke ligga kan; vars fång ingen minnes, eller av sanna sagu säga vet, huru den av begynnelsen tillkommen är.»^ Här betonades således hävdens karaktär av kontinuerligt och oklandrat bruk, samt omvårdnadsaspekten och det okända ursprunget. Kapitlet fortsatte sedan med att tydligt markera när urminnes hävd inte kunde bli aktuell, nämligen i by och tegskifte mellan grannar eller i oskiftad skog och mark. Den skulle bara gälla enskilt avsöndrade ägor som var omgivna av »rå och rör eller gårei och vård».^ Detta var ju något somt.ex. Rålamb också hade tryckt på.^ Flera paragrafer ägnacies så frågan ombevis av urminnes hävef, och hur man skulle förfara vid tvist. Detta var något som också grep tillbaka på diskussioner, som förts i de äldre juridiska dissertationerna.'^ I diskussionerna poängterades även principen att hävd inte kunde riktas mot kronan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=