9. Mot ett nytt synsätt? I ett brev till sin son år 1695 kommenterade Catharina Wallenstedt en ännu mte avdömd tvist omen äng, i vilken familjen var invecklad. Hon fruktade att domen, somsnart skulle falla i hovrätten, inte skulle bli god, eftersom lagmansdomen varit negativ till familjens anspråk och det sades vara urminnes hävd. Men, tillfogade Catharina Wallenstedt, »de säga att nya lagen lär kasta gammal hävd över ända».' I den lagkommission, till vilken Catharina Wallenstedt satte sitt hopp, fungerade inledningsvis Erik Lindschiöld som ordförande. När arbetet år 1687 kom in på jordabalken gjorde Lindschiöld några kraftiga markeringar, som visade att »Hans Excellens» var skeptisk, för att inte säga uttalat negativ till urminnes hävd. Han sade att »Den sig på [urminnes] hävden beropar, måste den visa med skäl, ieke allenast att några bönder berätta om sitt arbete i äng och skog i sin barndom.»- Lindschiöld uppfattade urminnes hävd som något, som i första hand åberopades av bönder - vilket ett tidigare kapitel visat vara fel — och han menade även att det man sade sig minnas var arbete med jorden, framför allt på äng och skog - vilket visats stämma. Det han hade att invända mot urminnes hävd var att den var så svår att kontrollera. Att ett besittnmgsförhållandc skulle anses vara lagenligt bara därför att det påstods ha pågått under längre tid än mannaminne stötte uppenbarligen hans rättskänsla. Minnesbaserade uppgifter omvacf somhänt i en avlägsen barndom kunde svårligen verifieras, och det fann Lindschiöld otillfredsställancfe. År 1693 utfärdade Karl XI en ny instruktion för hur jordrevnmg och skattläggning skulle gå till på Gotland. Det var omdetta land-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=