216 Åverkan, arbete och vdld ha gjort. Däremot betonade han att hans handlingar inte gick utöver det, man enligt lag och rätt hek göra/d> att försvara sin rätt. Liksomså många andra appellerade han således till föreställningen att man inte bara fick utan dessutom måste försvara sig själv och sm rätt. Detta mål är intressant därför att det belyser en hitintills inte kommenterad aspekt av försvarsplikten. Det gäller med vilka medel och till vilken gräns som man skulle utöva försvaret av sig själv och den rätt man menade sig ha. Här hävdade Hans Erichssons motparter att Hans gått för långt, medan Hans starkt betonade att han endast försvarat sig så som lag och rätt gav honom befogenhet att göra. Det fanns olika tolkningar av Hans beteende, vilket färgade de beskrivningar sompresenterades. För Hans motståndare låg det nära till hands att betona våldsinslaget, medan Hans lade vikt vid sin rätt och plikt att försvara sig och sin egendom. Hans befann sig här i ett intressant dilemma: han hade agerat kraftfullt men ändå inte tydligt, eftersom agerandet kunde misstolkas (avsiktligt eller oavsiktligt). Han menades ha gått för långt i sitt försvar av sin rätt. Det finns fler mål (om hävd och/eller åverkan) som också belyser detta förhållande. Målet mellan Anna Skytte och borgmästare och råd i Södertälje är ett sådant. I detta mål, som gällde var gränsen skulle anses gå mellan ett av Skyttes hemman och stadens ägor, hade Anna Skytte klagat över att stadens representanter hade rivit ned hennes gärdesgård och gjort intagor på mark, som hon menade var hennes. Men stadens män avvisade påståendet om oförrätt och våldsamma gärnmgar på jord och ägor. De som stod för våldsverkan var i själva verket Anna Skyttes folk, eftersom de hade velat inkräkta på stadens urminnes ägor. Borgmästare och råd hade därför haft »gott fog till att kullkasta gärdesgården». Man kunde inteförtänka borgmästare och råd deras vilja att försvara stadens rätt."^^ Båda parter blev alltså beskyllda för att ha utövat våld, och båda parter menade att de bara hade försvarat sig så, som man måste ha rätt att göra för att inte hävd skulle uppstå.*^ Ingen av dem talade om sin ära eller heder, utan appellerade snarare till den tidigare nämnda föreställningen att man kunde förlora en rätt som man inte brukade och försvarade. Konsekvenserna av deras resonemang blev ungefär de samma. Vann gjorde dock Anna Skytte. I egendomstvisten år 1685 mellan Per Sparre och Niclas Wankyf fanns det också påståenden omvåld. Wankyf sades ha rivit ned ett
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=