214 Åverkan, arbete och våld en passant skriver dock Söderberg att (det äldre) affektladdade beteendet var »socialt ändamålsenligt».^*^ Det är en formulering somlåter förstå att i den mån människor faktiskt var mer våldsamma under, säg, medeltiden och 1500-talet så behöver det inte ha berott på att de då gav uttryck för sin naturliga läggning i någon högre utsträckning än vad som senare blev fallet. Formuleringen antyder att ett sådant beteende i stället kan ha varit kulturellt betingat. Söderberg går dock inte närmare in på vari denna kultur eller äldre rationalitet bestoci, utan skriver bara att i clet mecielticia samhället fanns det ingen yttre makt som tvingade människor att behärska sig (här lämnar han, inomparentes sagt, institutioner som kyrkan och tinget helt åt sicåan). Ancira historiker har däremot tagit fasta på uppgiften att försöka förstå vari denna äldre kulturs rationalitet bestod (och då i stället lågprioriterat frågan om kopplingen mellan handlingsstrukturer och ekonomisk utveckling). Så har t.ex. Susanna Burghartz betonat hur viktigt det då var att slå vakt om och manifestera sin ära. Den personliga (och framför allt manliga) äran måste alltid försvaras, även med våldsamma medel, och det fanns en viss (men inte obegränsad) acceptans för sådana manifestationer. Så skall det förhållandevis stora inslaget av våldshandlingar förstås: som uttryck för en kulturell kod, där äresbegreppet är centralt men svårdehnierat. I Sverige är det kanske Eva Österberg och Dag Lmciströmsomförst och tydligast argumenterat för en sådan tolkning, den senare just i anslutning till Burghartz resonemang och empiriska resultat. Därefter har äres- och hedersbegreppet tagits upp till behanciling av en rad forskare. I det följande avsnittet skall vi se i vad mån 1600-talets tänkande om hur rättigheter uppstår och förfaller kan bidra till denna diskussion. Betydelsen av att försvara sin rätt År 1659 avkunnade Svea hovrätt en ciom i målet mellan en grevinna Anna Sophia och fru Margareta Slots å den ena sidan, samt Hans Erichsson i Husa å den andra sidan. Saken gällde hemmanet Ådra i Långhundra socken,"^' och mer precist krav på ersättningför melioration på detta hemman. Margareta Slots hade »emottagit» hemmanet, då det mestadels låg öde, c'lch förbättrat det genom åker- och ängsröjning, stubb- och rothuggning, dikande och uppsättande av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=