Åverkan, arbete och våld 211 sättas (av bl. a. Vcrclius) med »Hsnrpare»?^ När Rålamb diskuterade »åverkan» inombyägor, gjorde han det inom ramen för det kapitel sombehandlade urminnes hävd. Han sade att »åverkan» skulle ske med ledning av hur stor tomt oeh byamål somvar och en hade, och han såg sig föranlåten att betona att åverkan, som gjordes därutöver, inte fick ge upphov till hävd.^^ När den kända prejudikatsamlingen Becehius-Palmerantz sammanställeies i samband med 1686 års stora lagkommission sammantörde man exempel på hävd och åverkan i en gemensam volym, somgavs innehållsbeteckningen »omolaga byggnad och hävd samt omåverkan».I samma lagkommission förekomdet också att man 1 diskussionen omväxlande använde orden hävdande, byggande och åverkan för att beteckna samma sak.^° Äverkan förblev alltså i lagspråket ett nedlagt arbete som i sig var gott och värdefullt, men som hade utförts på fel plats. De låga bötessatserna vittnar omen insikt i att det kunde vara ytterst svårt att inom byarna veta var gränsen gick mellan mitt och ditt. Rättsreglerna förutsatte vidare att den, som blev lidande genom annans åverkan, klagade, men omså inte skedde uppstod med tiden hävd. I lagarnas språk var åverkan lika med hävd i dess linda. Men i 1600-talets rättstvister, och inte minst de somrymde anspråk grundade på urminnes hävd, tenderade åverkan att få en mer renodlat negativ innebörd av inkräktande. Denna tendens förstärktes sannolikt av att det blev så viktigt att kunna hitta argument mot det eljest starka urminneshävd-argumentet. O Averkan och våld Den begreppsliga apparat, somstod till buds för att beteckna olika slags handlingar riktade mot annans egendom, var mycket välutvecklad under medeltid och tidigmodern tid. Vi kan se det som en glidande skala, där åverkan befann sig närmare den ena ytterpolen och våldsverkan närmare den andra. Åverkan bibehöll ännu (delvis) betydelsen av ett arbete, som en människa på grund av okunskap och utan ond avsikt lade ned på annans markområde. Vdldsver'kan betecknade handlingar varigenom man med våld tog något ur annans besittning, ibland i kombination med skadegörelse. Till skillnad från åverkan reglerades våldsverkan i konungabalken.-^' Om detta var två huvudkategorier, så förekom det i praxis att man använde en rad andra och mer finschatterade benämningar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=