210 Åverkan, arbete och våld Kopplingen mellan åverkan och hävd Som vi har sett i det föregående, kunde anspråk på att få behålla jord med hänvisning till urminnes hävd ofta kopplas till situationer av ödeläggelse inomoch mellan byar, eller till situationer där gränser menades vara oklara eller där man var oense omområdets äganderättsliga status. De, som motsatte sig hävdeanspråket, brukade som regel hämta stöd i byggningabalken. Det var här man fann bestämmelser om hur man skulle dela marker inom och mellan byar, men det var också här man fann bestämmelserna omåverkan. Om åverkan lämnades oklandrad, kom den med tiden att byta gestalt och uppfattas som hävd - det sjätte laga fånget enligt 1600-talets sätt att se. För den, somville skydda sig mot att förlora egendom genom annans hävd, var det därför en möjlig strategi att hänvisa till att hävden hade sin upprinnelse i en känd åverkanshandling. Att säga att den som åberopade urminnes hävd hade grundlagt sitt innehav genom åverkan, och att samtidigt betona de negativa konnotationerna hos detta begrepp, kunde således vara ett sätt att försöka skydda sig mot hävdens verkningar. Att man då och då hnner påståenden omåverkan i hävdetvister är därför knappast förvånande. Ett belysande exempel kan hämtas från tvisten mellan Johan Appelbom och Yfre jordägande, i vilken de senare åberopade urminnes hävd (och vann). I sin inlaga till hovrätten förnekade Johan Appelbom att hävden verkligen var urminnes. Han föregav också att den första hävd och åverkan som gjordes i Blackmyran varit våldsam och strax förhindrats av kronans länsman, som »afwäldade» den »violent[e] häfdamannen Michel».-"^ Man bör här lägga märke till hur hävd och åverkan kopplas samman, och hur våldsaspekten förs in. Viktigt är också Appelboms påstående om länsmannens kraftfulla försvar av mvren, vilket visade att intrånget inte lämnats oklandrat. Man kan alltså säga att medan åverkan i det äldre lagspråket betecknade en arbetshandling eller ett arbetsresultat på fel plats, så kom termen i hävdetvister att knytas till ett (eventuellt våldsamt) intrång på och bemäktigande av annans egendom.-^ Hos vissa av 1600-talets rättslärde skymtar denna koppling mellan åverkan och hävd. Stiernhielm översatte t.ex. åverkan med »Msurpatio alienae possessionis» och Verelius med »illegitima nsnrpatio alienae possessionis».’^ Samtidigt kunde ordet »haefda» över-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=