Averkan, arbete och våld 209 nes hävd inte skulle gälla i by oeh tegskifte mellan grannar, inte heller i skog och mark som var odelad, ^>oaktat någon kunde bevisa sig där äverkat hava».'^ Av den koncessiva satskonstruktionen framgår att åverkan här betecknade en värdefull handling. Genom olika attribut kunde man precisera vad slags åverkan man hade i åtanke. Således talade biskop Emporagius om »nödig åverkan» och åsyftade då det byggande, dikande, stängande eller rödjande somkyrkoherdar skulle ansvara för.'*^ »Nödig» betecknade att det snarare var den positiva innebörden av arbete som han tänkte sig. I andra fall kunde man tala om»olaga åverkan» och härmed markera att handlingen ägt rumpå fel ställe. Behovet av sådana preciserande attribut belyser, menar jag, hur begreppet åverkan under efenna tid var statt i förändring. Den gamla, av lagarna givna innebörden av ett i och för sig värdefullt arbete började långsamt utkonkurreras av en annan innebörd, där det olagliga och våldsamma framstod som allt viktigare. Utvecklingen var på väg mot en mer entydigt negativ mnebörei men processen var ännu mte fullbordad. Denna motsägelsefulla innebörd hos ordet kan sägas belysa en i samhället inbyggd motsägelse: man var å ena sidan angelägen om att hindra inkräktande av olika slag, men man insåg att det var lätt att ta fel inombyarna och man kunde inte helt bortse ifrån att det arbete, som betecknades med åverkan, kunde vara värdefullt. Två fall från Olme häradsrätt belyser detta. Är 1643 överbevisades Algot Svensson om att ha plöjt in på sin grannes ängsvall. Grannen hacfe sålunda »en god del genomåverkan avkc^rtatfs]» och Algot bötfälldes enligt BB 16.-’ Algots brott bestod alltså i att ha plöjt på fel plats, och förmodligen var det inte första gången.-- Men tre år tidigare vid samma häradsrätt behandlades en tvist mellan några bönder i Bergsjö och Sven Eriksson, som byggt ett torp på deras av kronan till skatte inköpta ägor. Han hade tagit av deras skog och skadat deras rågfall. Nu sades han vilja tillvälla sig en äng, som de för en tid sedan och med stor bekostnad uppröjt och instängt. Det sades att kronan visserligen ville att det skulle finnas ett torp där, somtog till vara det stångjärn somkom ned från Bcrgslagen, men kronans avsikt hade inte varit att torpet skulle ha större rätt än en avgärdaby. Därför dömdes Sven Eriksson att upphöra med all den åverkan somhan gjort på de andras »välfångna och lagliga hävd».--^ Aven här handlade det om ett arbete, men det fanns även mslag av skadegörelse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=