8. Åverkan, arbete och våld Ar 1617 behandlade Svea hovrätt en tvist mellan bonden Peder Larsson i Hägersten och hustru Elin i Linköping. Saken gällde Sätra gård, som vid tidpunkten för tvisten innehades av en Peder Nilsson men som Peder Larsson menade sig vara närmsta bördeman till. Innan Peder Nilsson kommit i besittning av gården hade den innehafts av en Knut Persson, Elins styvfar. Redan då hade Peder Larsson försökt få lösa in gården, men misslyckats, då Knut Persson inte velat ta emot hans pengar. Det tycks som om Knut kommit i besittning av gården sedan han lånat ut stora belopp till Ingemund, en morbror eller farbror till Peder Larsson. En stötesten i förhandlingarna mellan Knut Persson och Peder Larsson hade varit att den förre bekostat så mycket på Sätra gård, för vilket Peder Larsson inte velat ersätta honom till fullo. I detta sammanhang ingavs ett domboksutdrag från år 1590, som berättade om en rannsakning på Sätra hemman. Denna hade visat att ett stort antal hus hade uppbyggts eller renoverats på gården, och sex tunnland jord upplöjts (»där mycket arbete lagt är»). Skogen hade röjts till ängsvall, och det hade dikats och hägnats. Knut Persson hade själv deltagit i detta arbete, men dessutom lejt arbetskarlar och således haft utgifter för dessa förbättringar.' Det vi skall stanna upp inför är att rannsakningen sades gälla det Knut Persson »byggt, äverkat och förbättrat» på Sätra gård. Det sades också att Knut hade ^>dverkat i Sätra med lov, och icke med våld». Av dessa formuleringar framgår att man med ordet åverka avsåg något annat än vad man idag vanligen menar. Det handlade inte om skadegörelse eller våld riktad mot annans egendom; det förstår vi av ordets sammankoppling med förbättring. Det handlade i stället omett oomtvistligt värdefullt arbete. Men att man skulle kunna tänka sig att även använda åverkan för andra handlingar än arbete förstår vi av den explicita distinktionen mellan lovlig åverkan och åverkan med våld.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=