198 Hävdens orsakssammanhang grundläggande föreställningar om hur människor skulle bete sig som samhällsvarelser. Detta synsätt har inte förts fram tidigare. I sin utredning (från 1923) noterade J E Almquist mer i förbigående att en person som deltog i en syn därmed ansågs ha uppgivit sitt anspråk på urminnes hävd.*^"^ Christer Winberg har också påpekat att en släkting som deltog som vittne vid en jordtransaktion i och med detta ansågs ha givit upp sin bördsrätt.^^ Ingen av dem kommenterade dock detta närmare, men det förefaller som om även dessa observationer skall ses som exempel på det yttre beteendets betydelse för rättigheters fortbestånd - eller förfall. Däremot kan mitt resonemang kopplas samman med iakttagelser som gjorts beträffande medeltiden av Otto Brunner och Ole Fenger. Brunner poängterade att under medeltiden var »det egna» något som man faktiskt hade hos sig och nyttjade. Detta innehav gav i sin tur upphov till en förmodan om att en rätt också förelåg. Men för att betraktas som rättmätigt måste innehavet kunna försvaras av innehavaren. Man var, skriver Brunner, tvungen att försvara det egna med vapenmakt, och om man därvid förlorade så hade ändå motståndet bevisat att man ansåg att ens motståndare utövade orättmätigt våld.*^^ Det viktiga var uppenbarligen att man genom sitt försök att försvara det egna agerade på ett sätt, somlät förstå att man hade rätt till det. Det måste finnas en överensstämmelse mellan en människas agerande och den rätt, som hon menade sig ha. Hennes agerande skulle alltid vara entydigt. Agerandet fungerade som en signal till omgivningen, och den som försummade att ge sådana signaler fick skylla sig själv. Man kunde inte tiga stilla och lida, i väntan på att staten eller någon annan överhöghet skulle bispringa en. För nordiskt vicikommande har Ole Fenger pekat på likartade föreställningar under vikingatid och tidig medeltid. Fengers betoning ligger vid hämnden, uppfattad mte bara som en rätt utan också som en plikt. Det ålåg släkten att hämnas oförrätter, för att på så vis försvara sig och sina medlemmar. Att mtc försvara sig (genom hämnd) ledde till förlust av ens rätt och, även, av ens heder.^^ Hedersbegreppet, vilket på sistone fått förnyad aktualitet i nordisk historieforskning,'^"^ kopplas här explicit till frågan om hur rättigheter uppstår och förfaller. Det knyts till ett samhälle, i vilket det saknas en stark statsmakt och där de enskilda själva måste ansvara för att deras rättigheter inte förtvinar. Hedersbegreppet blir således inte det primära; det primära är i stället plikten att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=