192 Hävdens orsakssaynrnanhang Som vi sett i det föregående, var det relativt vanligt att man i hävdetvister appellerade till denna föreställning om att man måste försvara den rätt, som man menade sig ha, för att inte förlora den. I tvisten mellan överste WilhelmPhilip och Jonas Bure sade Philip att Burcs svärson Gran, från vilken Bure förvärvat den omstridda jorden, tidigare hade erbjudit Philip förlikning, vilket han inte skulle ha gjort om han hade varit viss omsin hävdJ^ I målet mellan Erik Oxenstiernas arvingar och folket i Brunn sade Oxenstiernas ombud att om »de [brunnsborna] också hade haft laglig hävd på ängen, varför avstod de då halvparten genom förlikningen, visandes därmed sig ingen rätt därtill hava^»^'^ I målet mellan Per Eriksson i Grelsbo och Bostbo jordägande fann hovrätten att Per inte kunde visa att Grelsbo någonsin brukat och hävdat utjorden eller att de talat på den förrän 1682.^^ Denna tystnad försvagade Pers ställning. I målet mellan Bengt Sparre och Jesper Andersson gjorde båda parter anspråk på del i en ström, under åberopande av urminnes hävd. Jesper Andersson påpekade här att han fått ett löfte att nyttja en sågkvarn så länge han levde. Då svarade Bengt Sparre att han hoppades att »hans goda vilja inte skulle göra hans hävd disputerlig»?^ Med detta markerade han att han inte ville att hans vänlighet skulle uppfattas someftergivenhet, ty det skulle försvaga hans hävdeanspråk. Att innehavet av jord var nära kopplat till ett ansvar för att försvara denna jord belyses även av två andra begrepp, som ibland användes parallellt (omän mte fullständigt synonymt) med »hävda» och »1 handomhava». Det gäller »värja» och »försvara». Båda dessa begrepp var mångtydiga, men det i detta sammanhang intressanta är att de kunde beteckna aktivt försvar och innehav eller besittning. Just försvara kunde även övergå i betydelsen »hävda (sig eller sin ställning)» eller »med framgång inneha eller söka bibehålla något».Här finns det anledning att åter erinra om Ole Fengers m.fl. analys av de jordrättsliga förhållandena i danska medeltidsstäder, där uttrycket »i va:re have» framstod som det centrala uttrycket för det dåtida besittningsbegreppet.^*^ Det var inte bara i hävdetvister som man appellerade till föreställningen omdet aktiva förvarets betydelse. I en tvist omtvå vretar och ägor vid Gubbängstorpet år 1684 var de inblandade Anna Skyttes arvingar och landshövding Henrik Falkenberg.Sedan år 1620 hade familjen Skytte suttit »i rolig possession» av området i fråga. Vid någon tidpunkt hade så en grupp bönder sålt vissa skat-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=