Hävdens orsakssammanhang 187 Det skall inte förvåna att man under samma tid kunde säga att rågångar ofta var suspekta, medan »hävd alltid förblir oskadd»,'’^’ inte heller att man finner hovrättsdomslut där gamla brev (till och med från kungar) tillmäts lägre värde än det som sockenmännen intygat.Vi ser här den för muntliga kulturer så typiska respekten för den mmnesbaserade kunskapen. MT Clanchy har påpekat att juridiska processer som utspelas i gränslandet mellan helt minnesbaserade och helt förskriftligade kulturer uppvisar en rad säreirag. Det finns i sådana processer ett särskilt stort behov av att tolka de skriftliga dokumentens ofta ofullständiga uppgifter och att komplettera dem mecf minnesbaserade utsagor, ofta (men inte nödvändigtvis) framförda i muntlig form.-^‘^ Det var detta hovrätten gjorde, när den i flera fall bestämde sig för att först skicka ut en lantmätare innan man ville döma i tvisten.Det blir vidare nödvändigt att väga de minnesbaserade upplysningarna mot de skriftfästa, om de kommer i konflikt med varandra.^' Hur man förhöll sig till urminnes hävd i 1600-talets Sverige visar att man på åtminstone denna punkt valde att ge det minnesbaserade störst tilltro. Statsmaktens skatteintressen Somvi såg av fallet från Njurunda år 1684,^’“ kunde jord få behållas under åberopande av urminnes hävd när det dessutom befanns att ett annat domslut skulle skada Kungl. Maj:t. Det ligger nära till hands att anta att en sådan omsorg omskatteförmågan hos gårdarna rent allmänt stärkte hävdares ställning. På så vis kunde statens intresse av skatteintäkter och brukarnas intresse av skydd för all den jord, som de faktiskt hade, samverka på ett harmoniskt sätt. Dåtidens tankar omhävdens fördelar, vilka redovisacies ovan (i avsnittet omplikten att ta väl hand omsin egendom), gör att man kan anta att statens betoning av gårdarnas hävd — i bemärkelsen god omvårdnad — också stärkte dem, som åberopade just urminnes hävd. Till en viss grad fungerade det också så, men situationen var ändå något mer komplicerad. Problem uppstod när ett goeftagande av hävden innebar att en annan gårds skattekraft minskade, eftersomden förra gårdens brukare, med Karl XI:s formulering, »krafsat under sig» jord från den senare. Vi har redan konstaterat att inkräktande under tider av ödeläggelse ofta uppgavs vara bakgrun-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=