1. Jord, rätt och tradition »Thcssc äro laga fång, thcrigcnomman jord, hus och grund, å landet och i staden, förvärfva må: ett är arf, omlagliga ärfdt är; annat är skifte, om lagliga skift är; tndie är kiöp, omlagliga kiöpt är; herde är gäfva, omlagliga gifvit är; femte är pant omthen lagliga pantsatt och förstånden är» 1 kap. 1 ^ jordabalken i 1734 ars lag År 1685 hck domarna i Svea hovrätt ta ställning i en egendomstvist, somstod mellan Per Sparre och Niclas Wankyf. Saken hade utlösts därav att Sparre satt upp några torp, men djupare betraktat gällde den vemsomegentligen ägde marken där torpen stod. Båda parter gjorde nämligen ägoanspråk. I en av sina inlagor till rätten tryckte Wankyf på att Sparre mte lyckats visa att han hade urminnes hävd till området i fråga. På detta svarade Sparre - uppenbarligen med en viss irritation - att han aldrig åberopat urminnes hävd, och påpekade att Wankyf resonerade somom »vore intet annat medel, att försvara sin laga egendom, än allena med urminnes hävd».' Rephkväxlingen riktar uppmärksamheten mot en central fråga; hur kan rätt till egendom egentligen uppstå och försvaras? Frågan är central just emedan ägande av produktionsmedel (som jord i det här aktuella fallet) är en faktor som i de flesta fall präglar och styr hela samhällsstrukturen. Att ha egendom innebär nämligen ofta att man även har möjligheter och maktbefogenheter som man eljest skulle sakna. Flur egendomar kan förvärvas och rättigheter uppstå är därför ett viktigt problemområde i all samhällsanalys. För historikern handlar det framför allt om variation och förändring; det som i ett samhälle ger upphov till egendomsrätt kanske inte alls spelar samma roll i ett annat samhälle. Wankyf försökte göra gällande att äganderätten i det här konkreta fallet måste visas genom bevis omurminnes hävd och Sparre
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=