Hävdens orsakssammanhang 185 ken jord det gällde, i första hand från vittnen. Fastebreven var i sig inte tillräckliga. Den typ av skriftlig kultur, som behövs för att en domare skall kunna besluta enbart på basis av skriftliga handlingar, måste även innefatta två andra typer av källor, nämligen detaljerade kartor över landets fastigheter somkorresponderar mot ett auktoritativt och heltäckande fastighetsregister.Så somfastebreven ser ut på 1300-, 1400- och 1500-talen, utgör de en sorts mellanformF^ vissa viktiga fakta ryms i fastebreven, men i regel lär man inte ha kunnat dra några entydiga slutsatser av dem vid vissa tvister. Det var nödvändigt att tolka och komplettera fastebreven, eftersomde inte var tillräckliga sombeslutsunderlag i sig. Vilken funktion fyllde då egentligen de äldre fastebreven? Förmodligen var det inte bara deras sakliga information som var viktig utan även den aktiva handling, somuttagande av fastebrev innebar. För det första avskar man genom denna handling släktingarnas möjlighet att komma med bördsklander.'^'^ För det andra markerades en tidpunkt, från vilken laga hävd skulle räknas. För det tredje innebar fastebrevet att man offentliggjorde sin transaktion och på så vis placerade sig och sm önskan om besittningsskydd under kungen. Uttagande av fastebrev ingick således i det aktiva och förutseende beteende, somkrävdes av ägare. Det som hittills sagts gäller främst de äldre fastebreven. I takt med att det började upprättas jordeböcker och införas hemmansbeteckningar (under 1500-talet) närmade man sig någon sorts riksgiltigt fastighetsregister. Domböckernas uppbuds- och fasteuppgifter samt, från 1700-talet, de särskilda lagfartsprotokollen bidrog också starkt till att ge det skriftliga materialet större tyngd. Man ser ofta i 1600-talsmaterialet hur en part eller hovrätten själv begär in upplysningar från Kammararkivet. Under 1600-talet börjar det också upprättas kartor i större omfattning och av högre kvalitet, särskilt sedan Lantmäteriet tillkommit (1628) och sakkunniga lantmätare kunde anlitas när man behövde vidta närmare undersökningar av gränser. Förutsättningarna för att man med hjälp av dessa olika slags dokument skulle kunna kontrollera jordegendomarna förbättrades successivt. Icke desto mindre har de framförda synpunkterna fortfarande stor relevans för 1600-talsförhållandena, och det av flera skäl. Fastighetsregistreringen gjordes nämligen utifrån kamerala syften och resulterade därför inte i någon heltäckande beskrivning av landet och dess ägoförhållanden. Kammararkivets attester var ofta otill-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=