Hävdens orsakssammanhang 181 besuttit) och sannolikheten var då stor att man hunnit lägga ned någon form av arbete på just denna lott. Bandet mellan människa och jord stärktes således genom det utförda arbetet. En ägare på 1600-talet måste således vara aktiv, så att han inte förlorade sitt anseende i lokalsamhället. En hävdare måste å andra sidan arbeta skickligt och oförtrutet, så att han stärkte sin rätt. Hävderciilcrna flvttade successivt samhällets rättsskvdd från den O y .« ägare, som försummade jorden, till den person, som faktiskt tog hand om den, eftersom det var den senare som faktiskt bidrog till landets välstånd. Utövat klander sinkade eller hejdade denna process, medan gott arbete skyndade på den. Claes Rålamb betonade att en ägare måste ha »tillsyn och bekymmer» om sm egendom. Därför var också lång tids hävd och urminnes hävd »dem till straff och påminnelse förordnadfe], som är försumlige att se på sin rätt och egendom, och av vårdslöshet låta den bliva förtegad.»^^ Formuleringen »till straff och påminnelse» är slående. Den antyder att Rålamb såg hävdereglerna somett instrument, varigenom ett önskvärt ägarbeteende kunde hotas fram — samtidigt som hävdereglerna kunde ses som ett incitament till idoghet hos den faktiske besittaren. Förekomsten av hävderegler kan alltså sägas innebära en samhällelig uppmuntran av det goda bruket, förutsatt att ciet verkligen rör sig om ett stadigt bruk och inte omett nyttjande, som sker då och då (»skåvetals»).-^-^ 1600-talets svenska egendomsregler anpassades för att möta samhällets intresse av ett visst ekc)nomiskt beteende hos sma medlemmar, och just hävdereglerna ingick i detta mönster. De utgör för övrigt inte det encia exemplet på efenna ambition att aktivt styra ägarnas eller innehavarnas beteende i riktning mot god omsorg och omvårdnad. Ett ännu tydligare exempel utgör de detaljerade riktlinjerna i husesynsförordningarna, som sedermera även togs in i 1734 års lag. I alla samhällen hnns och behövs ett regelverk sombidrar till att gynna de enskildas ekonomiska beteende. Reglerna kan dock se olika ut, vilket uppmärksammats inomforskningsinriktingen institutional economics. Vanligen tänker man sig att incitamentsstrukturen blir bättre ju bättre besittningsskyddet är i samhället, ty bara de som är vissa omsin egendom kan tänka sig att lägga ned arbete och kapital på att förbättra den. Mer sällan problematiserar man vem det är som skall komma i åtnjutanefe av cietta skydd; det tas somsjälvklart att ciet är ägaren, och att det är entyciigt vemdenne är.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=