180 Hävdens orsakssammanhang hävdats i aktiv mening, att käranden inte nedlagt något eget arbete utan bara ville dra nytta av svarandens insatser. Rätten fann dock att det var vittnesmålen omurminnes hävd somskulle väga tyngst.^^ Här kan man också erinra om målet mellan Barthold Ruuth och bönderna i Kumla,-^ där Ruuth bemötte böndernas anspråk på att ha urminnes hävd till en äng genom att säga att han aldrig sett att de hävdat, hägnat eller bärgat ängen. Även här tryckte alltså den ena parten på hävdens delbetydelse av arbete och omvårdnad. Det är mot bakgrund av denna betoning på konkret nedlagt arbete somvi kan förstå att urminnes hävci så ofta dyker upp i samband med jord, somsades ha legat öde under en tid. Ty omdet i det dåtida samhället fanns ett implicit och ibland (t.ex. i husesynsordnmgarna) explicit krav på att man skulle bruka smegendom väl för att få behålla den, framstod det knappast som så anmärkningsvärt om någon, som nedlagt arbete på övergiven )ord, sedan gjc'irde anspråk på den för egen del. Att man brukade ödelagd mark kunde förvisso användas mot en,-^ men det kunde också framställas som något i sig aktningsvärt.’*' I dissertationsmaterialet poängterades också att urminnes hävd var kopplat till ett aktsamt bruk (diligentia), och att hävderegler kunde motiveras med hänvisning till tidigare generationers arbete och flit (lahore et indiistria), sominte skulle få gå förk^rat för kommande generationer. När Erik Lmdschiöld i 1686 års lagkommission talade om urminnes hävd, formulerade han sig som att det handlade ombönders berättelser omarbete i äng eller skog.’*^ Att hävd rymde en aspekt av ihärdig omvårdnad omjorden kom även framnär juristerna poängterade kravet på kontinuitet. För att urminnes hävd skulle anses föreligga krävdes att bruket hade varit oavbrutet. Att då och då ha brukat ett område räckte inte för att etablera urminnes hävd.^° Det var bland annat så, som Rålamb och andra motiverade varför urminnes hävd inte borde tillåtas i odelad skog. Skog brukades inte i egentlig mening. Att ibland hämta ved där var inte tillräckligt, inte heller att ens boskap gick på bete i skogen. Hävd skulle gälla sådant, »som äganden kan med den åhäga, som en flitig husman brukar, hava tillsyn om.» Att urminneshävd-anspråken som regel tycks ha gällt konkreta ägolotter och inte abstrakta andelar av byar, gör det också lättare att förstå varför kopplingen till nedlagt arbete kunde bli så stark. Medan t.ex. ett arvsanspråk kunde gälla en icieell andel i ett hemman, gällde hävdeanspråken något man faktiskt redan besatt (och 31
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=