Hävdens orsakssammanhang 179 bränd backa upptagit» hemmanet i fråga, och rätten övertalade Carin att inte fullfölja sin pland’ Samma år behandlacies en tvist om en lösningsrätt. Erik Andersson menade sig vara närmare i släktskap för att få mlösa Lasses i Skärplinge hemman. Lasse försvarade sig med två argument. Han menade dels att han hade tre brorsdelar, dels att hemmanet vant alldeles öde då han antagit det. Om han inte hade antagit det, skulle släkten aldrig ha blivit det mäktigt, ty det uppbjöds till kronan som skattevrak. Lasse betonade alltså att bördsrätten, släktens förtursrätt till detta hemman, skulle ha förfallit om inte han hade räddat den genom att åta sig hemmanet och nedlägga arbete på det. Släktingarna kuncie mte nu komma och vilja bördslösa hemmanet, och på så vis ifrågasätta värdet av hans handling och arbete.-- Dessa exempel - det hnns fler-’ - belyser att nedlagt arbete rent allmänt var något som anfördes och beaktades i tidens ägotvister. Mot bakgrund av detta är det inte så förvånande att även hävd-mål ofta uppvisar en koppling till frågan omnedlagt arbete och hur väl man skött om sin jord. Detta hängde delvis samman med Ictkalsamhällets roll, eftersom dess medlemmar förmodligen vägde in arbetsaspekten, medvetet eller omedvetet. Det var viktigt att alla de, som levde i samma by eller socken, kunde och ville arbeta väl. Kopplingen till frågan om nedlagt arbete beror dessutom på att själva ordet hävd bland annat betecknade just god omvårcfnad. När man inför rätta talade om hävden och dess karaktär, är det ibland oklart om man menade tidsperioden, sedvanan, det nedlagda arbetet, eller en kombination av alla tre. Ibland framgår det dock tydligt att det är just arbetsaspekten som är den centrala. En person som låtit ängen överväxas av skog och underlåtit att bruka åkrarna sägs ha hävdat sm jord illa; en person tillsägs att ersätta dem, som hävdat hans medfarna hus; en annan person har många gånger blivit tillsagd att hävda humlegården, men har inte lytt varför den blivit alldeles fördärvad och förskämd.’’ Det hnns fall, där man ser hur en part strategiskt trycker på just arbetsaspekten. I en rågångstvist år 1638 fanns det muntliga och minnesbaserade uppgifter som talade till kärandens förmån. Den omtvistade forsen skulle »av ålder legat till» dennes egendom, dvs. det var urminnes hävd. Mot detta anförde dock svaranden att motparten aldrig hävdat forsen utan den hade legat öde i en villande skogsmark intill dess att han själv anlagt sina sågkvarnar där. Lörst då klandrade motparten. Svaranden ville alltså visa att forsen inte
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=