176 Hävdens orsakssatnynanhang att fru Anna till Ugglebol hade rätt till ett jordagods som hon »roligen, okvald och oklandrad [...] nyttjat, hävdat och besuttit» i elva års tid. Detta skedde sedan klander anförts och det visade sig att frun »av oförstånd» inte begärt något fastebrev. Något formellt skydd för sin besittning hade hon därför inte, men då rätten kände väl till hennes innehav och innehavets historia (att det alltid tidigare varit oklandrat) komhon ändå i åtnjutande av rättens beskydd. Exemplen visar hur de dåtida egendomsreglerna var delar i ett system, sompräglades av ett annat ordningsbegrepp än vad man tänkt sig när man talat omde institutionella förutsättningarna för en välfungerande ekonomi (se kapitel 2). Det var inte främst individens intressen som här tillgodosågs, utan snarare lokalsamhällets. Ett sådant system för bedömning och tilldelning kunde väcka anstöt, eftersomdet av vissa menades öppna för missbruk och korruption. En central fråga i alla urminneshävd-mål var därför vittnenas trovärdighet och ojävighet. Claes Rålamb, som ju hade en allmänt positiv inställning till urminnes hävd, vinnläde sig omatt visa hur missbruk kunde hindras: »Men huru härom är, så är jag av den mening, att hona hdes hör vara så väl uti denne som den förre [dvs. tre års hävd och hävd av långlig tid], medan det skäl och consideration av synd och samvete måste [...] anses [...] på det vi icke så lägga oss gods samman, att vi besmitta vårt samvete, och på sistoneförmedelst hävd, själva helvetet oss tillägna.»^-'' Människors uppriktiga omfattande av vissa religiösa dogmer och trosföreställningar antogs här hindra dem från att begå en synd genomatt själva utnyttja hävd eller genomatt intyga annans orättmätiga hävd. Det var tron på ett hv efter detta och en kommande dom, sommenades skapa den disciplin hos samhällsmedlemmarna, sombehövdes för att få rättsreglerna att fungera nöjaktigt. Samvetets röst och den religiösa trons kraft var viktiga.'"* Det var säkert så att rättsreglerna i sig inte kunde hindra människor 1 lokalsamhället från att företa medvetna manipuleringar av besittningsförhållandena, och att tron och samvetet där blev viktiga komplement. Men jag menar ändå att den mest betydelsefulla mampulationsmöjhgheten hängde samman meci det sociala eller kollektiva minnets sätt att fungera: »Customs survived only when they were regularly asserted and etched into the memories of each generation. [...] Put very simply, customs survived in localities when enough people wanted themto survive.»'^ 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=