Hävd i praxis och som strategi 167 huruvida saken kunde tas upp igen. Man kan tolka det somatt det inte var alldeles ovanligt att sådana maktrelationer påverkade människors beteende. Resonemanget bygger på att vi antar att Wankyf hade relativt goda insikter i rättspraxis, och att hans argument av den anledningen inte var helt udda och aparta. Vi har redan sett att föreställningen omhävdens legitimitet i dissertationsmaterialet förknippades med motpartens ansvar för att försvara sin rätt. Ommotparten var rätt ägare men trots detta inte klandrade innehavet, ansågs han genom denna försumlighet ha bidragit till att förverka sin rätt, varpå hävd uppstod för den nye innehavaren. När vi nu granskar rättsfallen, inser vi att det kunde vara svårt att hävda sm rätt i situationer där motparten besatt stor lokal makt. Att hävda sin rätt var kanske inte så enkelt som man i förstone kan tro. Det handlade inte bara om att vara vaksam och aktiv utan även omatt kunna uppamma det mod sombehövdes. Det verkar således rimligt att tänka sig att en form av mer informellt besittningsskydd upprätthölls inomoch genom lokalsamhället, och att efet var detta skydd som gjorde att jordmarknaden kunde börja utvecklas, åtminstone intill en viss gräns. Men med den selektiva karaktär som detta besittningsskydd bör ha haft, i ciet att de mindre välintegrerade eller mindre mäktiga bör ha funnit det svårare att vinna lokal sanktion eller att våga klandra, sattes sannolikt vissa begränsningar för marknaden. Så länge besittningsskydeiet inte automatiskt omfattade alla på samma sätt, kan inte heller marknaefsmekanismerna ha fått samma omfattning, som om det funnits uniformt verkande regler.*-^"^ Men om det stämmer att besittningsskyddet länge upprätthölls genom sådana informella och lokalt verkande mekanismer, måste det ha utsatts för press sedan hovrätterna inrättats. Ty även om hovrätterna också gjorde flexibla skälighetsbedömningar, liksom underrätterna, så var det kanske inte alldeles samma skäl de beaktade somdomarna i häradsrätterna skulle vilja göra. Även omSvea hovrätt som regel stadfäste en (rätt intygad) urminnes hävd, så underkastades ändå vittnena och hela saken en granskning från fjärran placeraefe domare. Utgången måste då ha tett sig mindre given än i ett systemsombara byggde på informell kontroll — men även mindre given än vad somskulle ha blivit fallet om man strikt följt lagens bestämmelser omtreårig laga hävd.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=