Hävd i praxis och sorn strategi 165 riva upp bytet, så talar ändå detta fall, liksomde ovan refererade, för att vad som togs upp och vad som sedan godtogs bestämdes med ledning av vad man bedömde vara skäligt. I Mårtens fall gjordes denna bedömning i hans eget lokalsamhälle. De anförda exemplen visar att även omhävdetiderna kunde variera i rättspraxis, så präglades de inte av något irrationellt godtycke. De tycks i många fall ha grundats på skälighetsbedömningar, som går att komma åt och begripa. Det handlade omrationella bedömningar, även om bedömningarna kunde leda till att den faktiska »väntetiden» kunde variera från fall till fall. Ombesittningsskyddet således inte styrdes av uniformt verkande regler, så betyder det inte att det helt saknades ordningsskapandc mekanismer och strukturcr. 131 Likväl kvarstår intrycket att det formella regelverket, och då särskilt hävdereglcrna, inte garanterade individen den trygghet och förutsägbarhet som ofta förknippas med den institutionella ordningen i moderna, kapitalistiska samhällen. De flexibla hävdetiderna kunde förvisso gynna enskilda personer i vissa fall, men det måste ha varit svårt för individen att i förväg veta när han innehav skulle vara tillräckligt gammalt för att inte längre kunna rubbas. Här hnns det viss anledning att tro att den position som den enskilde intog i lokalsamhället påverkade hur gott besittningsskydd han fick. Det avgörande för att få ett innehav intygat och sedan godtaget som »urminnes hävd» eller »gammal hävd» var ju, som redan framgått, att medlemmar av lokalsamhället intygade att det verkligen var urminnes, att häradsrätterna accepterade detta, och att det inte förekommit något klander. Om man var relativt välintegrerad i samhället måste det ha varit lättare att försäkra sig om denna lokala sanktion av innehavet. Men hur skulle man vara viss om att ingen skulle rikta klander mot ens innehav? Något säkert svar på denna fråga kan jag inte ge, men rättsmaterialet innehåller vissa upplysningar som ger en antydan omi vilken riktning somsvaret bör sökas. När formellt klander riktades mot jordtransaktioner så skedde det mte sällan efter lång tid - det var ju utifrån denna observation som resonemanget startade. Detta skulle kunna förklaras om man tänker sig att det var svårt att utmana dem, som hade lokal makt, genom att ifrågasätta deras innehav. Det blev måhända lättare att drivM sådana processer efter någon generation, då de som ingått avtalet var borta och då en kanske mindre auktoritativ ättling inne-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=