158 Hävd i praxis och som strategi förekommande.I fråga om urminnes hävd fanns det å andra sidan en tendens att beteckna även relativt nya innehav som urminnes, och man betonade den enskildes rätt att göra vad han ville med sin egendom, på bekostnad av bygemenskapen. Uttrycket »urminnes» kunde då helt förlora sin ursprungliga och bokstavliga innebörd, men det hämtade fortfarande sin legitimitetsskapande kraft från föreställningen omdet gamla somnågot i sig rättscnligt. Processernas utfall Det har sitt givna intresse att klargöra hur hovrätten bedömde de ägotvister, i vilka urminneshävd-anspråk förekom. Ty det är ju av domarna, av processernas utfall, som man verkligen kan dra slutsatser om hur stark ställning hävdeanspråket egentligen hade. Vi har visserligen sett att detta sätt att grundlägga rätt till egendom värderades högt i de rättslärdes mer teoretiska utläggningar samt att anspråket ofta fördes frammed stor kraft av målens parter; men det säger ändå inte så mycket om rättspraxis. För att komma åt denna skall här ett försök göras att dels kvantifiera hur många domar av olika slag somavkunnades, dels diskutera hur hovrättens ledamöter resonerade när de kom fram till sina domar. Att klassificera och kvantifiera domarna är dock inte alldeles enkelt. Dessa tvister var som regel mycket komplicerade, och en rad olika argument kunde förekomma, bland vilka hävdeanspråket bara var ett. I och för sig verkar hävden ofta ha varit det centrala argumentet, men inte alltid. Vad rätten tog ställning till behöver inte alltid ha varit den principiella frågan omhävdens värde jämfört med de övriga laga fången eller jämfört med rå och rör. Ett godtagande av ett hävdeanspråk kunde till exempel bero på något så enkelt somatt saken ansågs vara slutgiltigt avdömd sedan länge {res judicata). Som vi skall se nedan, kunde parterna också lägga in olika innebörder i uttrvck som»urminnes hävd» och »av urminnes tider», vilket man också måste genomskåda för att kunna klassificera domen på ett riktigt sätt. Dessa komplikationer till trots tror jag att tabell 6:4 ger en någorlunda riktig bild av hovrättens bedömmngar. Av tabellen framgår för det första att mer än hälften av de 84 målen resulterade i att hovrätten godtog anspråket på urminnes hävd. Detta resultat tyder alltså på att hävden verkligen hade en stark ställning i rättspraxis under 1600-talet, vilket stämmer väl
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=