Hävd i praxis och som strategi 153 byskog eller allmänningsskog bek, enligt skogsordningarna, enbart nyttjas för husbehov.Följaktligen var det nödvändigt för Siöblad att påstå att skogen var delad oeh att han besatt sin del med urminnes hävd somrättsgrund. Han vann oekså gehör i hovrätten.''^'’ I det redan nämnda målet mellan Erik Oxenstiernas arvingar, som ägare av två hemman i Fåglevik, oeh bönderna i grannbyn Brunn på Värmdö gällde det vem som hade rätt till en skogstrakt och till en äng. Det anfördes då mot Brunns byamän, vilka stödde sig på urminnes hävd, att de varje år kunde sälja hö från den omtvistade Osterängen och dessutom förpanta 40 lass, »som de ieke mäkta bärga.»^‘’ Det förefaller sannolikt att det även här fanns en lokal konflikt mellan bönderna. Det faktum att Brunn sålde hö sågs som en graverande omständighet, precis somdet störde grannarna att Carl Siöblad handlade med timmer. På liknande sätt förhöll det sig i andra urminneshävd-mål, som det mellan Sven Bröms och kyrkoherde Erik Tibehus. Här uppgavs kyrkoherden hugga ut enskild skog för att få inkomster från svedjor.^^ I målet mellan Aby jordägande med Osterängeborna, å ena sidan, och Johan Leijoncrona å den andra, anförde kärandesician att Leijoncronas egendom Lindsbro gård var en avgärdaby. Detta innebar, enligt lagens synsätt, att gåreien hade mycket mer begränsade befogenheter när det gällde att utnyttja utmarkerna. Trots detta, sade Äby och Osteränge, gjorde Leijoncrona stcira intagor och uppförde torp, vilket skacEade bolbyn i dess mulbete. Leijoncrona menades försöka framställa sin avgärdaby som om den vore en bolby, med egna avgärdabyar under sig. Men marken hade, enligt käranden, några hundra år tillbaka varit Åby hamn och skog.^^ De hade upplåtit jorcien till »utjordskarlar» till »hävd och bruk», men med uttrvckhga förbehåll för Äbys »Dommmo Directo» [sic].^’*^ Ytterligare andra mål som belyser lokala konflikter om resurserna kan också anföras.Inte sällan aktualiserades just argument kring byarnas status (som odalbyar eller avgärdabyar). I tvisten mellan Axel Stålarm och hans moster Sigrid Kurzcl om en kvarn (år 1664) menade Stålarm att mosterns gård Hållbonäs var en avgärdabv och att hon därför inte haft rätt att bygga upp en kvarn, somskadade hans egendomar genomöversvämningar varje år. Stålarm hänvisade här till lagrum i byggningabalkcn (34 och 40). Men hans moster svarade att dessa lagruminte var tillämpliga, eftersom kvarnen låg på en plats som sedan urminnes tider hävdats under
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=