Hävd i praxis och som strategi 143 rättsledamöterna. I flera mål förekom det följaktligen att hovrätten sade att den inte kunde göra något förrän en auktoriserad oeh opartisk lantmätare fått besiktiga det omtvistade området.Men även i underrättsmaterialet hnns det många exempel på hur kunskapen om gränserna kunde vara ytterst lokalt förankrad och därmed problematisk för domstolarna att hantera. Ett intressant fall har bevarats från Öland (1616). Här åtalades fogden i södra motet, Truls Persson, för någon jord somhan skulle ha »vållat sig till» ifrån motpartens gård i Karum och hävdat in under sin gård i Karås. Truls svarade att han inte tagit mer jord till Karås än vad hans svärmor visat honom och sagt, att hon och hennes man brukat. De närvarande grannarna intygade dock att Truls svärföräldrar aldrig brukat denna jord. En Nils Larsson frågade också Truls varför han inte hade avstått ifrån att hävda denna jord, sedan Nils för tre år sedan skrivit till honom och påtalat misstaget. Truls svarade att han inte varit säker på »var somsamma jord låg». Men en grannhustru i Karum sade, att när Truls hustru hade gått och räfsat på hennes äng, hade hon tilltalat henne och frågat varför hon skulle räfsa hennes äng.^’^^ Det som är intressant med målet är att det så tydligt visar att varken Truls eller hans motparter hade några skriftliga dokument eller kartor att stödja sig på. Truls hänvisade till svärmoderns berättelse, och när han var tvungen att erkänna att han fått en uppmaning att sluta hävda jorden sade han (låtsades han?) att han inte vetat vilken lott saken gällde. Motparternas argument gick ut på att visa att Truls och hans hustru fått upprepade anvisningar omatt de var inne på annans mark. Karumsfolket försökte visa att de varit tydliga i sitt agerande, att de inte på något viss varit undfallande utan att de i den sociala interaktionen ynarkerat gränser. Ar 1644 drogs Truls Persson i Karås åter inför rätta med anledning av jord, somhan brukade i Karums gärde. Kärande var denna gång en bonde i Äketorp, som menade sig äga denna del i Karums gärde. Enligt en uppgift som framfördes under målets gång hade jorden pantsatts till Äketorp av Truls svärfar Hemming. Truls ansåg dock att Hemming hade betalat sin skuld och därmed återfått rätten till jorden. Truls inlade flera skriftliga dokument till stöd för sin sak, men inget av dessa omtalade jorden i Karums gärde. Han åberopade även urminnes hävd. Men Äketorpsbonden svarade att någon urminnes hävd inte kunde ha uppstått, »helst emedan det är alltid klandrat».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=