142 Hävd i praxis och som strategi het i området. Bure hade t.ex. en domfrån 1642 som handlade om en sved, och denna dom hade inte klandrats. Han menade också att Philip och hans bönder hade erkänt att han skulle »råda i halva kärret». Översten sades inte heller kunna bevisa att han hade haft någon hävd väster om kärret eller att någon klandrat därpå. Bures bönder uppgavs slutligen ha byggt en bro (Knutsörsbron). Det sista argumentet utvecklades inte närmare. Det kan tolkas som att Bure menade att deras nedlagda arbete stärkte hans rätt, men mer sannolikt är att det även här handlade omPhilips tystnad: omhan ansåg sig ha rätt till området, hur kunde han då ha accepterat brobygget? Philips försvar gick därför till stor del ut på att visa att han inte varit tyst och overksam. Domen 1642 ville han t.ex. inte acceptera som argument, ty då hade bara några torpare varit instämda, mte berörd jordägare. Philip tog också hjälp av byamålet: hans gård hade större örestal och borde därför ha större ägor eller, åtminstone, råda så långt från sin by som Bure från sin. Slutligen försökte även han använda sig av argumentet tystnad och bristande försvar. Han hävdade nämligen att Gran (Bures fångesman) en gång hade erbjudit sig att ingå förlikning omkärret, »somhan inte skulle ha gjort omhan hade varit viss omsin hävd.»^^ Hovrättsreferenten Daniel Behm menade att Bure måste tillerkännas området, eftersom vittnen avhörts under ed. Rosinger, Rosenhielm, Creutz och Lind tillstyrkte referentens mening, och tillfogade (som argument) vad somsades i JB 1. Tre assessorer tvekade dock. Johan Gyllenstierna sade att »i Sveriges lag är fem laga fång, däribland ock en laga hävd.»^^ Frågan var, fortsatte han, områ och rör skulle gå före urminnes hävd. Detta var så till vida debatterat inom praxis att en laga hävd som bevisats brukade tillåtas gå före rå och rör. Gyllenstierna var därför beredd att godta påståendet om hävd, under förutsättning att det fanns en karta över området somöverensstämde med vittnesmålen. Den avritning som inlämnats fann Gyllenstierna, liksom Wrede och Soop, otillräcklig. Man förespråkade därför att en opartisk lantmätare skulle sändas ut först, men hovrättsmajoriteten beslutade att genast godta hävden.^^ Det fanns klara möjligheter att utnyttja förhållandet att kunskapen om gårdarnas konkreta utseende och deras rättigheter kunde vara dålig, i all synnerhet bland de i Stockholm stationerade hov-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=