140 Hävd i praxis och som strategi höll också sin egen rätt och plikt att försvara stadens egendom - vilket i detta fall inbegrep att riva ned gärdesgården, ty »borgmästare och råd [har] haft gott fog till att kullkasta gärdesgården, som utan lag och dom, samt deras tillsägelse var uppsatt, kringom bemälta ödesäng, och således försvarat, det de i handom hade.>->'^^' »[Anna Skytte har olagligen satt upp gärdesgården] vilket borgmästare och råd icke stod till att lida, utan defenderat sig och sin possession uti tid, förrän någon hävd skulle påkomma.» Återigen ställs vi inför betydelsen av det tydliga och tveklösa agerandets betydelse för att förhindra hävd och därmed förlust av egendom. Omman skulle förhindra att jord gled över i annans ägo genom hävd, måste man tydligt försvara sin rätt. I detta fall vann dock Anna Skytte. Att urminnes hävd ofta aktualiserades i samband med att en egendomstått obevakad skall inte uteslutancfe kopplas till situationer av regelrätt ödeläggelse. Det fanns en annan strukturell faktor som också ledde till att egendomar ticDis kunde stå utan bevakning, och det var de täta ägarbyten som 1600-talets förläningspolitik gav upphov till. För att få en preliminär uppfattning om detta behöver man bara läsa säterimonograherna i J A Almquists arbete Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, som tycihgt belägger hur jordegendomar vandrade mellan krona och undersåtar, och mellan olika adelsfamiljer. De täta bytena ledde uppenbarligen till att kunskapen om egenefomarnas gränser kunde gå förlorad, liksom till att det kunde uppstå långa interimsperioder då det inte fanns någon närvarande jordägare som kunde bevaka egendomen mot intrång. Även om gården alltså mte behöver ha varit bokstavligt öde - en landbonde kan ha brukat den - så befann den sig i juridiskt avseende i en ödeliknande belägenhet. Ett exempel på detta är målet år 1653 mellan Anders Palmerona och Maria Stengafvel, i vilket Palmerona gjorde gällande att motparten inkräktat och satt upp torp på hans hemman Mälby, Björnlunda socken. Stengafvel gjorde å sin sida anspråk på att ha urminnes hävd. Här skall det noteras att Palmerona tillträtt Mälby relativt nyligen (1648). Tidigare hade gården innehafts av Gustaf Horn, vars fogde klandrat torpanläggningarna. Fogden hade dock avlidit, och Mälby övergått till kronan.Ett annat exempel är tvisten 1667 mellan Henrik Horn och Beata Yxkull, där båda parter ansåg sig ha urminnes hävd till det omtvistade området. Horn menade här att 47
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=