Hävd i praxis och som strategi 131 kyf försökte återvinna till sitt skattehemman Enstad. Hagen låg inom Enstads rågång och bolstada skillnad. Som argument för sin sak åberopade Erik »dubbelt laga fång», med vilket han avsåg byte oeh urminnes hävd. Bytet skulle ha skett för över 100 år sedan, men konfirmerats senare genom kungliga brev. Han stödde sig på formuleringen i JB 1. Det fanns alltså två laga fång, enligt kärandens sätt att se. Man kan också säga att det fanns ett entydigt laga fång (bytet) som sedan gavs ytterligare draghjälp av påståendet om urminnes hävd; denna antog då karaktär av preskriptionstid. I detta fall misslyckades dock strategien, eftersom domarna fann att det inte var urminnes hävd, trots allt. Wankyf kunde då återvinna hagen, trots att så lång tid hade förlupit, eftersom 1677 års förordning om skattskyldig jords delning och förminskande gav ägare denna rätt, förutsatt att inte urminnes hävd hade uppstått.’’ De exempel, som här anförts, tycks visa på en något ologisk eller i alla fall överflödig användning av argumentet urminnes hävd i kombination med ett av de fem laga fången. Det var överflödigt sett utifrån lagens och den lärda diskursens bild av urminnes hävd somett laga fång i sig, ja, rentav somdet främsta fånget av alla. Man borde inte ha behövt kombinera flera olika fång på detta sätt. Frågan är varför man ändå gjorde det. Förmodligen åtnjöt själva uttrycket urminnes hävd stor auktoritet och respekt i det dåtida samhället. Det fanns en stark klang och kraft i cardet urminnes, eftersomdet appellerade till föreställningar om att det gamla definitionsmässigt också måste vara gott och rätt.’^ Man sökte därför ytterligare stöd i detta, och försökte framställa innehavsperioder som urminnes fastän de bara var mångåriga. En sådan argumentativ strategi är rimlig om, som framhållits, ingen annan fungerande preskriptionstid fanns. Strategin kan också säga något om hur man uppfattade de fem »vanliga» fången. Erfarenhetsmässigt måste man ha vetat att de kunde upphävas av en rad olika skäl. Ett köp var ju t.ex. inget att i sig lita på, förrän tiden löpt ut för allt bördsklander. Även därefter kunde svårigheter uppstå, omman saknade tillräckligt god skriftlig dokumentation. Att kombinera ett vanligt laga fång med påstående om urminnes hävd kan därför ha varit ett sätt att stärka sin rättsliga ställning.’^ Men det finns en annan tolkning av strategin att åberopa urminnes hävd i kombination med ett annat laga fång. Man kan nämligen tänka sig att de somargumenterade på detta sätt talade omtvå olika
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=