130 Hävd I praxis och som strategi Andra exempel visar också på detta till synes överflödiga användande av argumentet urminnes hävd. Är 1586 angav Anders Eriksson i Berga, Rasbo socken, inför Upplands lagmansrätt att han och hans (svär)föräldrar förlorat det brev, som intygade rätten till en skogsäng, som Anders fått efter sin svärfar Per Jönsson å hustruns vägnar. Om Anders inte skulle få ett nytt brev av rätten, skulle ängen lätt kunna klandras ifrån honom. Rättens slutsats blev att Anders och hans (svär)föräldrar hade urminnes hävd till ängen, »som är fullt laga fång», eftersom nämnden intygat att den aldrig hört annat av sina föräldrar än att ängen alltid legat oklandrad under Uggestad i Lena socken intill dess att den byttes bort efter svärfadern.’^ Det stod alltså klart att Anders rätt hade uppstått genom bytet, men frågan gällde med vad rätt den äldre generationen innehaft ängen. Ytterligare två exempel från Uppland kan anföras. Ar 1578 klandrade Lars Staffansson i Estuna socken Per Jonssons i Lrötuna innehav av sex penningland, som låg inom Pers åker men som Lars menade sig ha rätt till. Per var Lars fars kusin. Enligt Per hade Lars farfar sålt marken till sin syster. Pers mor, och mottagit pengar härför. Lars menade att det endast rört sig om en pantsättning. Rätten fann att Per haft jorden oklandrad under lång tid, utan att Lars far hade talat på den. Dessutomhade Lars inte velat rygga överlåtelsen förrän nu, och därtill var hemmanet för litet för att fler än en skulle vara besutten på det. Per Jonsson tillerkändes därför jorden »efter den urminnes hävd och köp som han därpå haft har.» byten i Lilla Närby somägt rummellan den klagandes svärfar och svarandens föräldrar. Rätten fann dock att urminnes hävd hade uppkommit eftersom bytena stått oklandrade i så lång tid att laga fång hade uppstått.’^ I två hovrättsdomar av år 1624 kombinerades också urminnes hävd med ett annat laga fång, nämligen arv. I tvisten mellan Nils Bielke och Erik Ryningh fann man t.ex. att Nils Bielke hade »tvenne kraftiga lagafång på Äkerfors kvarn, såsomär arv efter arv suecessive och urminnes hävd, vilke lagen icke tillåter att klandras.» Lormuleringen var likartad i målet mellan Gabriel Gustafsson Oxenstierna och Andreas Bergius (med flera): »starkaste laga fång, somär arv efter arv successive och urminnes hävd.»-^ Tvisten år 1683 mellan Erik Hansson i Tibble (med brorsbarn) och boktryckaren Niclas Wankyf gällde ett hagstycke, som Wannu på tredje mansålder Är 1586 reste hustru Märit klander mot några r
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=