Hävd i praxis och som strategi 129 mit. Och fastän ingen klandrade de hus och tomter, som Anders och hans hustru Gertrud innehade, så ville de nu ändå få full säkerhet. Anders bad därför om stadens brev för detta deras innehav. Skrivaren noterade att eftersom Anders och Gertrud inte bara hade urminnes hävd på tomten, utan det också stod i stadens tänkebok av år 1504 att Gertruds mormor köpt tomten lagligen, så beviljade rätten denna begäran. Han tillfogade också att Gertrud i lugn och ro njutit både den ärvda tomten och det uppmurade huset. Detta exempel utgör ett av de få fall där urminnes hävd åberopades i stadsmiljö. Däremot utgör det ett av många exempel på att urminnes hävd användes som ett slags allmänt förstärkande argument, tillsammans med ett av de »vanliga» laga fången. Gertruds mormor hade ju laghgen inhandlat tomten i fråga, varpå den gått i arv till Gertruds mor och sedan till Gertrud. Detta borde egentligen ha varit tillräcklig rättsgrund för paret. När rätten dessutom angav urminnes hävd som skäl för sitt beslut, uppstår en viss motsägelse: hur kunde detta sägas vara ett innehav som pågått sedan urminnes tider, när man samtidigt visste, ja, till och med hade papper på att innehavet kunde härledas till ett köp år 1504? Den lärda förståelsen av urminnes hävd innebar, somvi sett, att hävd i sig sågs som ett laga fång. Ett besittningsförhållande blev automatiskt lagenligt därigenom att ingen klandrat det under lång tid. När man här talade om urminnes hävd tillsammans med ett köp, blev effekten i stället den att hävden fick karaktär av preskriptionstid. Det var som om man sade: här har det gått alldeles för lång tid sedan transaktionen för att någon ändring skall kunna ske. Den »korrekta» versionen vore att säga: här vet vi inget om vare sig transaktionen eller tiden. Argumentationen blir dock mer begriplig om man beaktar att lagens regler omfullt besittningsskydd tre år efter en lagenlig överlåtelse inte tycks ha fungerat. Den enda preskriptionstid man då kunde stödja sig på blev urminnes hävd. Men det ledde till konstiga och ologiska resonemang om »dubbla laga fång.» I hovrättsmålet mellan Nils Giordsson och fru Karins till Sjösa arvingar visste man mycket väl hur Karins innehav av de omtvistade godsen uppstått. Det hade sin upprinnelse (först) i hennes fars förvaltande av dem i egenskap av målsman, (sedan) i hennes mans formella övertagande av dem sedan föregående ägare (och Nils avlägsne släkting) blivit dömd för förräderi.'^ Trots detta hämtade man ytterligare styrka ur påståendet om att det dessutom fanns hävd. urminnes
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=