Rättsföreställningar i Jet senare 1600-talets politiska debatt 121 hos detta begrepp. Det komatt inbegripa även de ledande funktioner som adelsmännen hade i deras egenskap av godsägare. När adeln dessutom gjorde anspråk på frukterna av sina bönders arbete, kom de senates insatser att fördunklas. Detta sätt att tänja arbetsargumentet till sin fördel såg vi även i målet mellan kronan och det Stiernsköldska sterbhuset. Här hade ju en av domarna argumenterat för svarandens sak genomatt säga att denne (amirallöjtnant Sparre) innehaft sin svärfars gods genomett speciellt fång: »CO titulo, som andra ting, de med slöjdom tillverkas». Han sade också uttryckligen att Sparre hade brukat godsen väl, och utan gott bruk blev det inga räntor. Även här fördunklades värdet av böndernas faktiska arbetsinsatser genomdet faktumatt man talade om Sparres omvårdnad och hans på »slöjder» baserade fång. Slutord Reduktionsdebatterna och diskussionen om vad som utgjorde ett laga fång påverkade relationen mellan staten och det övriga samhållet. Hävd skulle inte längre godtas om anspråket riktades mot kronan. Däremot togs det inget principiellt beslut omatt urminnes hävd inte längre skulle kunna accepteras vid tvister mellan enskilda, men det faktumatt själva uttrycket laga fång problematiscrades bör ändå ha bidragit till vissa förändringar, somvi skall återkomma till i kapitel 9. Kapitlets viktigaste poäng är att två föreställningar - den om besittarens processuclla förmåner och den omdet konkreta agerandets betydelse för att förhindra att hävd utvecklades — inte var begränsade till den fastighetsrättsliga sfären. De gjorde sig även gällande inom den politiska sfären. I förstone kan detta kanske tyckas vara ett trivialt påpekande. Vi talar ju omett feodalt samhälle där jordinnehav och maktinnehav var nära sammankopplade, och då var det väl inte så underligt att fastighetsrättsliga begrepp och föreställningar smög sig in i den politiska diskursen. Men jag vill hävda att resultaten har större implikationer än så. För att underbygga detta skall jag återigen anföra Grotius. Mot slutet av det kapitel, i vilket han diskuterat företeelsen hävd, tog Grotius upp den statsrättsligt mycket viktiga frågan huruvida undersåtar när som helst kan kräva tillbaka sin oavhängighet. Det gällde med andra ord upprorsrätten: kunde en statlig makt, som vunnits genomvåldsutövning, avskaffas genomvåldsutövning från
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=